Girl of a thousand lists
...och så var det då min tur att presentera den obligatoriska årsbästalistan. Det är ett ständigt lika svårt arbete. Rufus Wainwrights senaste alster kom inte med på listan, trots att Tomas hävdade att de hade rätt att göra det; för mig spelar det ingen roll att plattan kom ut i februari i Sverige- jag höll den i min hand i november, och den hör således ihop med förra årets skivsläpp. Jag kommer med all säkerhet att de närmsta veckorna upptäcka att viss musik faktiskt hade platsat på listorna; men det är såhär jag känner just nu, när året nära nog är till ända.
Årets album
Antony and the Johnsons: I am a bird now
Antony, ljuva Antony, som Ellen tipsade mig om en sen februarinatt på Uppåt Framåt. Dagen efter köpte jag skivan och var helsåld. Årets vackraste.
Architecture in Helsinki: In case we die
Hiphopbeats, syntbas, tjejkörer och poptrumpeter. Ett kaos som faktiskt fungerade.
Final Fantasy: Has a good home
Om Antony och hans Johnsons gjorde årets vackraste skiva så måste detta vara den näst vackraste. Owen Pallett, som i normala fall arrangerar stråkpartier åt Arcade Fire och Hidden Cameras, snickrade ihop en egen platta av en stråkvartett, lite elektroniskt mishmash och något sorts tevespel. Genialiskt.
Kate Bush: Aerial
Även om Kate kanske inte riktigt infriade de högt ställda förväntningarna så måste plattan platsa här. Kanske inte lika galet som förr, men ändå egensinnigt.
Richard Swift: The Richard Swift Collection, Volume one
Som om Woody Allen fått barn med en av tjejerna i Magic Numbers, och han hade växt upp tillsammans med Rufus Wainwright i Greenwich Village.
Årets låtar
Futureheads: Hounds of love
Årets Kate Bush-låt
Robyn: Be mine
Årets Kate Bush-låt nr 2
Rufus Wainwright ft. Dido: I eat dinner (when the hunger's gone)
Denna låt gav nästan både Dido och den där Bridget Jones-filmen ett existensberättigande
Sugababes: Push the button
Årets textrad: "My sexy ass has got him in the new dimension"
Vapnet: Kalla mig
Slicksommar
Årets retro
Eurythmics: Boxed
Det här lyssnade jag på för femton år sedan. Det är inte riktigt lika bra idag, men Savage är helt grym i sina bästa stunder
Kirsty MacColl: From Croydon to Cuba
För att jag gråter varje gång jag lyssnar på Dear John
Reparata & The Delrons: The Best of
Som Shangri-la's mer musikaliska systrar
Årets konserter
Antony and the Johnsons, Trädgår'n Göteborg
Magi
Rufus Wainwright, Södra Teatern Stockholm
Pumps, fjäderboa, piskor och stroboskopljus
Årets album
Antony and the Johnsons: I am a bird now
Antony, ljuva Antony, som Ellen tipsade mig om en sen februarinatt på Uppåt Framåt. Dagen efter köpte jag skivan och var helsåld. Årets vackraste.
Architecture in Helsinki: In case we die
Hiphopbeats, syntbas, tjejkörer och poptrumpeter. Ett kaos som faktiskt fungerade.
Final Fantasy: Has a good home
Om Antony och hans Johnsons gjorde årets vackraste skiva så måste detta vara den näst vackraste. Owen Pallett, som i normala fall arrangerar stråkpartier åt Arcade Fire och Hidden Cameras, snickrade ihop en egen platta av en stråkvartett, lite elektroniskt mishmash och något sorts tevespel. Genialiskt.
Kate Bush: Aerial
Även om Kate kanske inte riktigt infriade de högt ställda förväntningarna så måste plattan platsa här. Kanske inte lika galet som förr, men ändå egensinnigt.
Richard Swift: The Richard Swift Collection, Volume one
Som om Woody Allen fått barn med en av tjejerna i Magic Numbers, och han hade växt upp tillsammans med Rufus Wainwright i Greenwich Village.
Årets låtar
Futureheads: Hounds of love
Årets Kate Bush-låt
Robyn: Be mine
Årets Kate Bush-låt nr 2
Rufus Wainwright ft. Dido: I eat dinner (when the hunger's gone)
Denna låt gav nästan både Dido och den där Bridget Jones-filmen ett existensberättigande
Sugababes: Push the button
Årets textrad: "My sexy ass has got him in the new dimension"
Vapnet: Kalla mig
Slicksommar
Årets retro
Eurythmics: Boxed
Det här lyssnade jag på för femton år sedan. Det är inte riktigt lika bra idag, men Savage är helt grym i sina bästa stunder
Kirsty MacColl: From Croydon to Cuba
För att jag gråter varje gång jag lyssnar på Dear John
Reparata & The Delrons: The Best of
Som Shangri-la's mer musikaliska systrar
Årets konserter
Antony and the Johnsons, Trädgår'n Göteborg
Magi
Rufus Wainwright, Södra Teatern Stockholm
Pumps, fjäderboa, piskor och stroboskopljus
This is the Year
Det är väldigt svårt att sammanfatta ett helt år i ett enda inlägg. Men här kommer ett försök (minus de allra mest tragiska bitarna). 2005 var:
Slicksommar, Glassdrinkar, Fruktvin, Seb på Poptastic, Sebs faghag på Poptastic, Bussresorna från Uppermill till Manchester, Affleck's Palace, DVD-boxar, Calling Hedy Lamarr på filmfestivalen, En panikslagen kväll på Järntorget då jag lämnade ut mig själv alldeles för mycket utanför Respekt, Afterwork på Hotell Flora, Evas livskriser, Det ändlöst vackra hummandet på Antony and the Johnsons-konserten, "Kalla mig", Återföreningen med Kotten i Malmö, En solig midsommardag utanför Sissis lägenhet då jag och Anna brände oss utom all vett och sans, Cocktailrace med Ken, Flytt med fyrtiogradig feber, Glasstårta och Lino med Micke och Peter på min tjugosjunde födelsedag, Hemmafruliv i Stockholm, Besök från Piteå, Alexander Hubertus Ungrus försvinnande, Rosa tapeter, Tolv års väntan som äntligen fick sitt slut, Rufus Wainwright i pumps och svanboa i Stroboskopljus på Södra Teatern, Vals med Gus, Vals med Maria, Alldeles svettig och nykär på nattpromenad runt ett magiskt Söder, Uppåt Framåt-torsdagarna som ständigt slutade med tvåtimmarspromenader hem till Kortedala, Den gången jag gick halvvägs hem och sedan fick ett SMS och gick tillbaka för att övernatta i Vasastan, Pride, Ett par specialimporterade Converse, Högläsning av Farlig Midsommar, Hångel på Stockholms Centralstation, Den blonda tjejen som klockan sex på morgonen tog en kaffe med mig utanför Slussen och tvingades att lyssna på alla mina kärleksbekymmer, Den där efterfesten som slutade i ett badkar med två amazonkvinnor och en DJ, Anita Ekbergs sommarprat, Canal street, Space Invaders, Bloggar, "Shimmy shimmy shimmy shy-yi meece-e-deece"
Slicksommar, Glassdrinkar, Fruktvin, Seb på Poptastic, Sebs faghag på Poptastic, Bussresorna från Uppermill till Manchester, Affleck's Palace, DVD-boxar, Calling Hedy Lamarr på filmfestivalen, En panikslagen kväll på Järntorget då jag lämnade ut mig själv alldeles för mycket utanför Respekt, Afterwork på Hotell Flora, Evas livskriser, Det ändlöst vackra hummandet på Antony and the Johnsons-konserten, "Kalla mig", Återföreningen med Kotten i Malmö, En solig midsommardag utanför Sissis lägenhet då jag och Anna brände oss utom all vett och sans, Cocktailrace med Ken, Flytt med fyrtiogradig feber, Glasstårta och Lino med Micke och Peter på min tjugosjunde födelsedag, Hemmafruliv i Stockholm, Besök från Piteå, Alexander Hubertus Ungrus försvinnande, Rosa tapeter, Tolv års väntan som äntligen fick sitt slut, Rufus Wainwright i pumps och svanboa i Stroboskopljus på Södra Teatern, Vals med Gus, Vals med Maria, Alldeles svettig och nykär på nattpromenad runt ett magiskt Söder, Uppåt Framåt-torsdagarna som ständigt slutade med tvåtimmarspromenader hem till Kortedala, Den gången jag gick halvvägs hem och sedan fick ett SMS och gick tillbaka för att övernatta i Vasastan, Pride, Ett par specialimporterade Converse, Högläsning av Farlig Midsommar, Hångel på Stockholms Centralstation, Den blonda tjejen som klockan sex på morgonen tog en kaffe med mig utanför Slussen och tvingades att lyssna på alla mina kärleksbekymmer, Den där efterfesten som slutade i ett badkar med två amazonkvinnor och en DJ, Anita Ekbergs sommarprat, Canal street, Space Invaders, Bloggar, "Shimmy shimmy shimmy shy-yi meece-e-deece"
That's what friends are for
Pärlplattejulkort- har det funnits sedan länge eller är det jag som har uppfinningsrika vänner?
Another page in my diary
Johan Hilton (http://johanhilton.blogg.se/) har någon sorts julkalender på sin bloggsida; varje decemberdag lägger han ut en del av sin dagbok, från högstadietiden och framåt. Det är minst sagt fascinerande läsning om den unge Hiltons äventyr, oftast med olyckliga förälskelser i centrum.
Kanske är det en omskrivning av min egen historia, men var jag den ende som levde ett förhållandevis händelsefattigt högstadieliv? Inga bitchslaps eller dramer i skolans rökruta, inga misslyckade sexuella fumlanden och jag har faktiskt aldrig varit olyckligt kär i någon av mina killkompisar. Någonsin. En nätpublicerad dagbok från denna tid vore snarare ett effektivt sömnpiller- en enda lång harang om träningstider och en blomstrande skivsamling. Hur kul och spännande kan det bli om man växer upp i Eskilstuna? På något sätt känns det som om jag missat något under dessa förlorade år - att de skulle gett mig mer på något sätt. Mer drama kanske inte hade gjort min tonårstid lyckligare, men definitivt mer intressant.
Kanske är det en omskrivning av min egen historia, men var jag den ende som levde ett förhållandevis händelsefattigt högstadieliv? Inga bitchslaps eller dramer i skolans rökruta, inga misslyckade sexuella fumlanden och jag har faktiskt aldrig varit olyckligt kär i någon av mina killkompisar. Någonsin. En nätpublicerad dagbok från denna tid vore snarare ett effektivt sömnpiller- en enda lång harang om träningstider och en blomstrande skivsamling. Hur kul och spännande kan det bli om man växer upp i Eskilstuna? På något sätt känns det som om jag missat något under dessa förlorade år - att de skulle gett mig mer på något sätt. Mer drama kanske inte hade gjort min tonårstid lyckligare, men definitivt mer intressant.
Santaland diaries
När allt känns tungt så här års (kom igen, skippa prozaken och erkänn att det gör det... det smärtar och det är okej) känns det bättre av att läsa David Sedaris' Santaland Diaries. Va? Äger du den inte? Har du inte köpt den? Seså, gör det nu. Detta är oumbärlig läsning.
