Girl of a thousand lists
...och så var det då min tur att presentera den obligatoriska årsbästalistan. Det är ett ständigt lika svårt arbete. Rufus Wainwrights senaste alster kom inte med på listan, trots att Tomas hävdade att de hade rätt att göra det; för mig spelar det ingen roll att plattan kom ut i februari i Sverige- jag höll den i min hand i november, och den hör således ihop med förra årets skivsläpp. Jag kommer med all säkerhet att de närmsta veckorna upptäcka att viss musik faktiskt hade platsat på listorna; men det är såhär jag känner just nu, när året nära nog är till ända.
Årets album
Antony and the Johnsons: I am a bird now
Antony, ljuva Antony, som Ellen tipsade mig om en sen februarinatt på Uppåt Framåt. Dagen efter köpte jag skivan och var helsåld. Årets vackraste.
Architecture in Helsinki: In case we die
Hiphopbeats, syntbas, tjejkörer och poptrumpeter. Ett kaos som faktiskt fungerade.
Final Fantasy: Has a good home
Om Antony och hans Johnsons gjorde årets vackraste skiva så måste detta vara den näst vackraste. Owen Pallett, som i normala fall arrangerar stråkpartier åt Arcade Fire och Hidden Cameras, snickrade ihop en egen platta av en stråkvartett, lite elektroniskt mishmash och något sorts tevespel. Genialiskt.
Kate Bush: Aerial
Även om Kate kanske inte riktigt infriade de högt ställda förväntningarna så måste plattan platsa här. Kanske inte lika galet som förr, men ändå egensinnigt.
Richard Swift: The Richard Swift Collection, Volume one
Som om Woody Allen fått barn med en av tjejerna i Magic Numbers, och han hade växt upp tillsammans med Rufus Wainwright i Greenwich Village.
Årets låtar
Futureheads: Hounds of love
Årets Kate Bush-låt
Robyn: Be mine
Årets Kate Bush-låt nr 2
Rufus Wainwright ft. Dido: I eat dinner (when the hunger's gone)
Denna låt gav nästan både Dido och den där Bridget Jones-filmen ett existensberättigande
Sugababes: Push the button
Årets textrad: "My sexy ass has got him in the new dimension"
Vapnet: Kalla mig
Slicksommar
Årets retro
Eurythmics: Boxed
Det här lyssnade jag på för femton år sedan. Det är inte riktigt lika bra idag, men Savage är helt grym i sina bästa stunder
Kirsty MacColl: From Croydon to Cuba
För att jag gråter varje gång jag lyssnar på Dear John
Reparata & The Delrons: The Best of
Som Shangri-la's mer musikaliska systrar
Årets konserter
Antony and the Johnsons, Trädgår'n Göteborg
Magi
Rufus Wainwright, Södra Teatern Stockholm
Pumps, fjäderboa, piskor och stroboskopljus
Årets album
Antony and the Johnsons: I am a bird now
Antony, ljuva Antony, som Ellen tipsade mig om en sen februarinatt på Uppåt Framåt. Dagen efter köpte jag skivan och var helsåld. Årets vackraste.
Architecture in Helsinki: In case we die
Hiphopbeats, syntbas, tjejkörer och poptrumpeter. Ett kaos som faktiskt fungerade.
Final Fantasy: Has a good home
Om Antony och hans Johnsons gjorde årets vackraste skiva så måste detta vara den näst vackraste. Owen Pallett, som i normala fall arrangerar stråkpartier åt Arcade Fire och Hidden Cameras, snickrade ihop en egen platta av en stråkvartett, lite elektroniskt mishmash och något sorts tevespel. Genialiskt.
Kate Bush: Aerial
Även om Kate kanske inte riktigt infriade de högt ställda förväntningarna så måste plattan platsa här. Kanske inte lika galet som förr, men ändå egensinnigt.
Richard Swift: The Richard Swift Collection, Volume one
Som om Woody Allen fått barn med en av tjejerna i Magic Numbers, och han hade växt upp tillsammans med Rufus Wainwright i Greenwich Village.
Årets låtar
Futureheads: Hounds of love
Årets Kate Bush-låt
Robyn: Be mine
Årets Kate Bush-låt nr 2
Rufus Wainwright ft. Dido: I eat dinner (when the hunger's gone)
Denna låt gav nästan både Dido och den där Bridget Jones-filmen ett existensberättigande
Sugababes: Push the button
Årets textrad: "My sexy ass has got him in the new dimension"
Vapnet: Kalla mig
Slicksommar
Årets retro
Eurythmics: Boxed
Det här lyssnade jag på för femton år sedan. Det är inte riktigt lika bra idag, men Savage är helt grym i sina bästa stunder
Kirsty MacColl: From Croydon to Cuba
För att jag gråter varje gång jag lyssnar på Dear John
Reparata & The Delrons: The Best of
Som Shangri-la's mer musikaliska systrar
Årets konserter
Antony and the Johnsons, Trädgår'n Göteborg
Magi
Rufus Wainwright, Södra Teatern Stockholm
Pumps, fjäderboa, piskor och stroboskopljus
Kommentarer
Postat av: Rune Fluff
okej. okej. jag förstår resonemanget. det gör jag verkligen. enligt Lagen ska man börja med det positiva. det är väl att jag tycker mycket om mig själv och att jag gillar listan, vilket borde innebära något. något bra, något som i sammanhanget skulle uppfylla positivkravet. det andra som är positivt är väl att min storhet tillåter mig att närmna mig ditt resonemang kring skivsläpp och därför kan förstå det.
tomas har rätt.
jag säger det igen.
en annan gång- du fattar.
DU! fin sida, innehållsrik.
Trackback