Shopping

Fråga vem som helst som känner mig och jag tror inte de skulle kalla mig en lättretad person; ni får gärna rätta mig om jag har fel. Därför känns det lite missvisande att starta med ett någorlunda koleriskt inlägg, men de senaste veckorna har jag fått en rad obehagliga känslor i kroppen när jag är ute och handlar - frustration, irritation, magont. Dessa kryper sig på mig, till en början obemärkt, när jag går in på den lokala hemköpsbutiken. Det slår liksom aldrig fel. Och dessa frågor stälelr jag mig gång på gång medan jag går och muttrar för mig själv:

Varför hittar man aldrig det man vill ha? Vilken vettvilling är det som planerat affären egentligen? Varför ringlar sig köerna alltid genom butiken, till synes i flera kilometer? Varför finns det knappast några veggoalternativ att få tag på i utbudet- t.o.m. Willys är bättre (och billigare också för den delen). Och vilka är de äckliga människorna i stomatolleenden som försöker kränga telefonabbonemang, ständigt blockerandes utgången? Är det en sista utpost av helvetisk terror innan man kommer ut i den riktiga, något trevligare, världen? VARFÖR, HEMKÖP, VARFÖR?

Jag tror jag har blivit en surkärring. Och jag tror jag tycker om det.

Shopping

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback