brewster

Jag har i skrivande stund femtio olästa meddelanden på qruiser. Jag ber om ursäkt till alla som av någon anledning skriver till mig men aldrig få svar. Jag orkar inte, jag bara orkar inte. Jag orkar inte ens öppna dem och läsa dem. Förr brukade jag skylla på hettan, att väderleken på något sätt skulle få mig mer inaktiv vid tangentbordet, men jag har numera tänkt om. Jag tror min aversion mot att besvara beror på att det är bögarna som jag inte klarar av.

Jag har träffat en sådan där qruiserpromiskuös person, en sådan där som lägger folk som favorit utan att fråga. jag ska försöka undvika att nämna honom vid namn. Ibland utan att ens ha pratat med personen ifråga. Det verkar vara ett ständigt gissel hos de andra communitymedlemmarna. Allt som allt hade killen ifråga över hundra favoriter, och kunde inte riktigt ge någon vettig förklaring till sitt beteende- han tyckte bara att killarna verkade sköna och beslutade sig för att länka till dem. Jag orkade inte ens argumentera. jag vet inte vad det har med mina olästa meddelanden att göra, men det kändes på något sätt relevant.

Nu har jag femtiotre olästa meddelanden. Kan inte folk bara ge upp?

Hur kan det komma sig att varje gång jag är på solig chartersemester tror jag att jag vilken minut som helst kommer befinna mig på den lokala karaokebaren- jag är Abba-Agnetha och Rachel Griffiths är Frida- och under tiden vi bjuder på en mäkta show ligger mina två största fiender (ni vet vilka ni är!) vid scenkanten och klöser ögonen ur varandra.

Is it because I'm a homosexual?

Brewsters tur genom Europa fortsatter- nu befinner jag mig i Grekland. Har finns inte mycket att gora mer an att ligga i en solstol och fortstrott sippa pa en paraplydrink, samtidigt som jag diskret flirtar med hariga grekiska fiskargubbar. Det ar val forbjudet att ens namna ordet uttrakad, men det ar precis det jag ar. Det ar min bror och hans flickvan som fatt for sig att de ska gifta sig pa nagon avlagsen grekisk o. Standigt dessa underliga ideer. Jag hade egentligen hoppats pa att de skulle vara sa fornuftiga att de inte gifte sig overhuvudtaget, men om man val SKA knyta aktenskapets band, varfor inte i ett varvackert Paris? Ett flummigt Brighton? Nej nej, de maste prompt aka till en sommarhet grekisk o, dar det enda nojet ar att sitta pa den lokala tavernan, ata svettig souvlaki medan man lyssnar till panflojtsversionerna av Nana Moskouris storsta hits. Fy fan.

Idag skulle brollopet egentligen agt rum. Vad som hande? Vigselforrattaren hade tydligen tagit siesta hela dagen, sa det blev inget med det. Lokalbefolkningen ryckte pa axlarna- det ar tydligen sadant man far rakna med i Grekland. Serves them right, sager Brewster.

Jag blev genuint glad när Vilgot Sjöman och Claes Eriksson vann uppgörelsen mot tv4. Det här ska inte handla om brott mot upphovsrätten och uppstyckade filmvisningar, även om det också gör mig upprörd. Det här ska handla om tv4. Jag gillar nämligen inte tv4. Vad har de gett oss förutom skit, skit och åter skit? Adam Alsing, Agneta Sjödin, Väder-Tone och de där förhatliga meningslösa icke-programmen av typen Dagens Landskapsfågel. Och jag kan ha fel, men var de inte först med de där ringa-in-programmen av typen Ring-a-ling, Dixie och Ordjakten? Jag ryser av obehag.Men mest av allt ogillar jag ju tv4:s reklamavbrott.

Och det här kanske jag är ensam att reagera mot, sportfantast som jag är, men jag undrar när tv4 ska sluta massakrera sändingarna från friidrottens Golden League-galor. Gång på gång bryter de för reklam mitt i ett rafflande 5000-meterslopp, för att sedan gå tillbaka till sändning igen och visa sista varvet och målgången. För enligt de så är det den biten som räknas. Dumheter. När ska de förstå att et långdistanslopp är så mycket mer än en målgång? Ponera att tv4 brutit för reklam under en av halvlekarna en av VM-matcherna, haft ett reklamavbrott på en halvtimme och sedan visat sista minuten av speltiden samt alla mål retropektivt. Hade det accepterats? Tveksamt.

Jag vill se alla loppen, hela loppen. Jag älskar ryska långdistanslöperskor- låt mig se dem och bryt istället för reklam (om ni nu måste) istället för alla evinnelriga bilder på Kajsa Bergkvist som värmer upp. Långloppen är ytterst styvmoderligt behandlade; ja, det är alla teknikgrenar utan svenskintresse också. Om man ska visa idrott på bästa sändningstid kan man åtminstone göra det ordentligt, och inte låta någon idrottshatare producera halvmesyrer till sändingar. och därmed basta!

Min familj åkte aldrig på chartersemestrar när jag var liten, och jag har sannerligen aldrig känt mig sugen på att åka själv i mina vuxna år; men nu ska vi iväg, familjerna Jansson och Nyström, sammanlänkade genom att en av sönerna i min familj och en av döttrarna i deras familj har regelbunden sex med varandra. De säger att de är kära, etc. Så nu blir det riktigt sol och badsemester! Tydligen får man, när man ska åka på en riktig sol och badsemester, en katalog hemskickad med varor man kan köpa på planet- tydligen exlusiva sådana. Typ Gott och Blandat och Baileys.

När jag var lite mer tonårig än var jag är nu köpte jag alltid på mig godis en masse då jag åkte på diverse Danmarks/Finlandsresor. Jag vet inte riktigt varför. Jag var för ung för att köpa spriten på taxfree och av någon anledning trodde jag man skulle köpa med sig Toblerone/Lakrits/Sådana där hårda fruktkarameller med pudersocker om sig. Idag vet jag bättre.

De där varorna i den där sol och badresekatalogen är ju inte ens billiga. Jag vill inte ha ett kilo lakritskonfekt. Jag vill inte ens ha spriten. Och det jag minst av allt vill ha är den där äckliga parfymen. Man kan köpa Naomi Campbell Cat Deluxe, som tydligen ska vara "en hyllning till den nya generationen moderna, trendiga kvinnor". Det framgår inte om det innefattar att man ska misshandla sina personliga assistenter på löpande band. Man kan också förbeställa Paris Hilton (jag tror det syftas på parfymen, och inte den läskiga arvtagerskan med ett lazy eye): "en feminin och sofistikerad doft". Hm, kan något få mig lika slampigt, oförklarligt attraktiv som Paris, så hey, visst, jag köper det. Eller... nja, inte till det priset. jag tror jag kör med ACO Antiperspirant ett tag till och nöjer mig med min egen subtila doftblandning av svett, apoteket och feromoner.

Jag gjorde det igen- jag köade två timmar för att komma in till Slick. Efter förra lördagen var jag inte bitter alls, jag intalade mig själv att det som skett på insidan av Kägelbanans dörrar var det viktigaste; det var det jag skulle minnas kvällen för, inte de två timmarna jag stod utanför och nära nog dog av tristess. Så jag tjatade inte mycket om det där köande under den gångna veckan. Men nu är jag inte lika säker på mig själv, och framför allt inte på Slick, längre.

Vad är meningen med att stå och köa till en klubb mellan nio och elva, slutligen bli insläppt, komma in och upptäcka att det var precis som man trodde- klubben är knappt halvfull. Ett par av mina vänner stod bland de första i kön (säkerligen bara fem till tio meter från ingången), var ändå tvungna att köa en timme, och när de kom in var stället i princip tomt. Jag begriper mig inte på saker i Stockholm. För lantis som jag är tror jag det är ett Stockholmsproblem. Jag har fått köa någon halvtimme här eller tjugo minuter där i Göteborg, men det är för att jag varit sent ute och för att klubbarna varit nästintill fulla. Så mycket mer kan jag inte jämföra med. Eftersom jag bott i England har jag varit ute en hel del (eeeh, underdrift, någon?) i London, Brighton och Manchester och aldrig varit med om maken till köidioti. Så jag skyller på Stockholm och kommer hålla detta som någon sorts alibi nästa gång folk ifrågasätter varför jag inte flyttar hit för gott.

(och för att inte framstå som alltför gnällig kan jag faktiskt skriva att jag hade skitkul i lördags också. Jag menar, när de på raken spelar Strawberry Switchblades version av Jolene, Jukebox med The Flirts, Gay Fun med Don Lennon, Ban Marriage med Hidden Cameras, och framför allt Never Get Ahead med Bobby Conn, då vet man att man är på en utomordentligt bra klubb. Så är det bara.)

Ursäkta, men jag är verkligen alldeles för trött/svettig/slicksomrig för att skriva någonting just nu. Mest av allt väntar jag på att Micke ska fixa fram fotona från England ur den jävla digitalkameran. Som någon sorts utfyllnad lägger jag in den här purfärska singelrecensionen från www.bbc.co.uk:

The Pipettes: Pull Shapes

A good 90% of this song shouldn't work at all, y'know. It's kitschy, it's dated, it sounds a little bit too much like the Sheilas' Wheels advert - and yet somehow we still love it.

We reckon the trick is that the three ladies in question stay just the right side of smugness, and the sheer chantability of the soaring enormo-chorus clinches the handshake. Even if one of the lines appears to be "there's a hot floppy forest, just for you and me", which we're sure we must have misheard. The sweeping girly harmonies are actually MADE of big grins, and it left us all dreamy and sighful.

And there's the added fun of pulling shapes whenever the girls ask you to. Our favourite was a pentagon.

Rating: Five out of Five

...så när de som sista låt, sista kvällen på Dynamite Boogaloo spelar Wuthering Heights och hela dansgolvet bara snurrar runt, runt, runt med allsång och det visar sig att jag är långt ifrån den enda som kan Kates dansrutin från videon utantill och de där tankarna kommer till mig igen- tankarna som blir alltmer frekventa ju närmare trettioårsstrecket jag kommit; Att det här kanske inte bara är den bästa kvällen någonsin, utan det kanske också är den sista bra kvällen någonsin. Det kanske aldrig blir bättre än såhär. Den sista, apokalyptiska orgasmen innan tristessen sätter in. Eller så kan man bara kasta huvudet tillbaka igen, spärra upp ögonen och fortsätta gasta:

Heatchcliff, it's me, Cathy
I've come home
I'm so cold, let me in at your window
Oooh, let me have it, let me grab your soul away
Oooh, let me have ii, let me grab your soul away
You know...
It's me...
Cathy