Brighton Hill is a feeling within me

Idag ar sista dagen i London- imorgon bar det av tillbaka till Brighton. Gardagskvallen var den forsta riktiga missrakningen pa resan. Eller, missrakning kanske ar ett litet val hart ord, vi kanske mer skulle kunna kalla det en blandning av hoga toppar och djupa dalar. Vi var och sag The Long Blondes och de var en smarre besvikelse. Sangerskan var sot och cool, latarna hade ett riktig pulserande driv i sig som skulle gora sig utmarkt pa ett dansgolv, men gruppen hadeinte forstatt att koncentrera sig pa euforiska Blondierefranger, utan musiken sackade allt som oftast ihop till en jamntjock sub-Siouxsie-massa.

Efter aventyr i Camden begav vi oss till Retro Bar. Alltid en angenam upplevelse. Jag menar, en bar vars vaggar pryds av Kate Bush saval som Debbie Harry, och som har den goda smaken att spela The Pipettes kan ju inte kallas annat an oumbarlig. Dessutom satt varldens vackraste pojke (inga kan gora mig knasvag som dessa engelsman) bara nagra meter till hoger om mig. Ikvall atervander vi.

Tyvarr spolierade jag en annars bra kvall med att dra ivag Micke till Heaven. Vi var dar en halvtimme, och ju mindre sagt om den halvtimmen desto battre...

Idag har jag reparerat allt med att kopa This Life-boxen (bada sasongerna) och nya skor. Se nu till att dyka upp pa Slick i Stockholm pa lordag sa blir allt sa bra sa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback