brewster

När allt känns som mörkast behövs en dos av Miss Universum. Författarcentrum Väst hade poesikväll, så efter lite sushi och fika gick jag dit med Elaine och Johanna. Catti Brandelius gjorde mig glad och fick mig att skratta. En ny, trevlig bekantskap var Jarl Hammarberg, som läste nonsensdikter med sin danska fru på scen. Han hade varit tillsammans med Sonja Åkesson, och det är ju en merit i sig. Sonja Åkesson är fantastisk. Sedan så var det någon experimentell ljudkonstnär där som enbart fick mig att må dåligt, vilket kanske var hans syfte också. Tur att avslutningen var så bra... Om bara Catti kommer tillbaka till Göteborg någon mer gång är jag där igen.

Jag har också hunnit lyssna in mig ordenltigt på min Cristina-skiva de senaste dagarna. Folk har tjatat om detta i evigheter, men jag har aldrig förstått det förrän nu- varför låter min vinylskiva så mycket klarare och så mycket  bättre än samma låtar på cd? När jag enbart hade What's a girl to do på cd var jag rätt förlåtande- jag förstod ju att låten var inspelad analogt från början och att man inte kan ställa samma krav på den plattan som en som inspelats digitalt idag. Men oj, oj, oj, den här vinylen låter utmärkt!