brewster

Jag promenerade längs kajkanten i Eriksberg idag och blickade upp mot husfasaderna. Det är fina hus; jag gillar speciellt husfasaderna av tegel och de där assymetriska balkongerna med vinklar och vrår som egentligen inte tjänar något syfte förutom att konfundera en. Kanske ska man ställa alla sina balkongväxter där. Vem vill bo i Eriksberg? Svinrika pensionärer. Jag vill inte bo där, det finns inte ens en ordentlig sunkpub, ingen skivaffär heller, det finns några flashiga restauranger och ett puttinuttigt konditori. Synd på så fina balkonger.

Hotellet i Eriksberg är inrett i karmosinrött. Är det bara jag, eller får man inte en stark bordellkänsla av just den färgen? De bjuder på dignande fruktskålar med vindruvor och choklad. Män i kostymer strömmar ut från hissdörrar och till lunch bjuds vi någon sorts fiskrätt som är byggd på höjden. Gott, men jag gillar i allmänhet inte designad mat. Jag känner mig inte bekväm. Och tänker mer på saker runtomkring än på den konferens som jag egentligen är där för att bevista.