...do as the Romans

Jag måste vara bortskämd. Eller kanske är jag bara feg. Från att ha varit tämligen självsäker och pratglad på mina vanliga resor till engelskspråkiga länder kände jag mig helt plötlsigt kuvad och tillbakadragen i ett fientligare land med främmande språk. Italien kändes verkligen främmande. Jag förstod inte italienarna. Jag förstod inte varför de drack kaffe i små plastmuggar, jag förstod inte vad de sade och jag tyckte trottoarerna var för smala. Ganska talande var att den stunden jag kände mig mest hemma var när jag hittade en engelsk bokhandel i Trastevere som drevs av en synnerligen brittisk gentleman. Ni vet, en man i svart mössa, tweedbyxor, byxiga ögonbryn och rosiga kinder, som hämtad ur Emmerdale Farm. Och då längtade jag tillbaka till England, något så fruktansvärt.

Men Rom var fint. Jag lyxkades rätt bra med mina Audrey Hepburn-föresatser. Jag och Gregory Peck vandrade runt stan och då och då såg vi ett historiskt monument och stannade till. Jag åt glass, mycket glass, och kanske ännu mer pizza, medan jag satt i solen på piazzan. Jag köpte italienska kläder, så nu ska jag bli en italiensk dandy. Eller iallafall klä mig som en. Trastevere var fint- ett litet gatumyller med småbutiker på rätt sida av gränsen mot turistfälla. Vi var på Andy Warhol-utställning på något museum någonstans, och det var a lotta, lotta Liza där såklart. Jag sprang upp för Spanska Trappan och funderade på att ta en kvällsdopp i Fontana di Trevi. Vi var på bögklubb med gogodansare, housemusik och italiensk schlager. En öl kostade åtta euro. Även romarna visar alltså brist på tycke och smak.

Så nu är alla äventyr över för hösten- vad ska man roa sig med nu? Det känns som om väntan på nästa gs2h kommer bli lång.

Ikväll ser jag på böglobbyn på SVT. En rapport kommer imorgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback