The Gift

Först av allt vill jag påpeka att jag absolut inte betraktar mig som bortskämd. Inte heller skulle jag kalla mig kräsen. Däremot krävande, eller är det samma sak som kräsen? - jag kan sätta min närmaste bekantskapskrets på hårda prov, och aldrig blir det så tydligt när det är dags att ge mig presenter.

Jag har nämligen aldrig skrivit önskelistor. När det är julafton, födelsedagar eller liknande vill jag bli överraskad. Hänförd. Dags för andra att visa sin fantasi- och framför allt, att visa hur väl de känner mig. Jag vill inte bli överbelamrad med dyra saker, inte heller få massor av pråligt rysch-pysch över mig. Jag är inte lagd åt det hållet. Allt jag vill ha är lite omtanke.

Så nu har jag genomlidit födelsedag efter födelsedag där mina föräldrar och mina syskon köpt allt mer underliga och deperata gåvor till mig- minns speciellt en bemärkelsedag då min bror köpt mig ett doftljus, lite rökelse och en bok med aforismer. Vad har de egentligen för bild av mig? Vem tror de att jag är? en artsy fartsy flum-hippie? Är det den bild jag sänder ut till omvärlden? Att vi numera inte firar jul i den Brewsterksa familjen sörjer jag knappast. Sedan måste det nog sägas att jag naturligtvis inte visar min besvikelse öppet tiill presentens avlämnare; jag tackar och tar emot och håller god min- men inuti längtar jag efter annat.

Men det finns saker som värmer. Ett ljus i tunneln. Folk som har fattat. Fick en Pipettes-tröja och jubileumsnumret av Q Magazine (med Kate frigging Bush på framsidan) så snet som i helgen. Någon hade hittat helt rätt. Och kanske har jag lärt mig, kanske har jag blivit tydligare med åren. Eller mindre krävande.

Kommentarer
Postat av: Annaa M

Jag har sett det så här; det är ett tecken på ens personliga frigörelse och självständighet när föräldrar och syskon börjar köpa fel presenter åt en. Min mor hade varit bäst i världen på presenter, sen plötsligt när jag var lite drygt 20 började det dyka upp allt märkligare saker. Man får ta det med jämnmod och hoppas att det finns andra som känner ens vuxna jag bättre och köper fina saker åt en. Min syster "glömmer" oftast köpa något alls och modern har hållit sig till spritflaskor de senaste decennierna, men på min senaste jämna slog hon till med all kraft. En märklig hal glasplatta med lysande siffror som det var meningen man skulle väga sig på om man klarade sig upp på den utan att halka och bryta nacken. Jag antar att det var en vink, att jag borde böjra väga mig. Igår bars den äntligen ut i grovsopscontainern. Vi kunde haft roligare för den tusenlappen den kostade, både hon och jag!

Jag är aktiv motståndare mot önskelistor! Handla själv ungjävel...!

Postat av: Brewster

Ja, jag får väl ta det som ett tecken på att jag inträtt i vuxenlivet, vilket jag atr som något positivt. Fast ibland tror jag folk skulle kunna bli bättre på presenter om de bara släppte pretentionerna och ambitionerna om att köpa "den perfekta presenten" och bara inhandla lite sjyssta, snygga grejer, slå in dem och ge bort. De behöver inte vara mer komplicerat än så.

2006-10-12 @ 19:44:27
URL: http://brewster.blogg.se
Postat av: David

Det är tanken som räknas säger jag, och tänker att mina vänner ska få varsin lyxwekeend i Paris medans jag ger dem begagnade tuggummin.

2006-10-14 @ 02:09:03
URL: http://dejvan.blogspot.com/
Postat av: Brewster

David, du kanske tuggar dina presenttuggummin väldigt omsorgsfullt, men jag undrar hur mycket omtanke det egentligen kan rymmas i ett paket tuggummi. Berätta det gärna!

2006-10-15 @ 20:44:04
URL: http://brewster.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback