When in Rome

Så, hur ska man komma över att man för första gången missar ett gs2h? Jag antar att världen inte kommer gå under, men det är med blandade känslor jag istället beger mig till Rom i helgen. På något sätt känns det som om jag hör hemma mer på gs2h. Visst, det kommer väl vara någon annan stackars bög som fyller mina skor på lördag- någon annan kommer förvirrat raggla upp och ner för trappan,råka missa banduppträdandet och tappa bort alla sina vänner. Fast kommer någon göra det så helhjärtat och passionerat som jag? Jag antar att det är just det här jag behöver- lite distans från Respekt. Det är faktiskt inte hela världen. Det är faktiskt bara den första lördagen i månaden som det betyder allt.

Rom och jag har aldrig träffats, och det är väl just därför jag har massor av fördomar mot staden och dess invänare. Jag förväntar mig att samtliga klubbar ska spela hiskelig, öronbedövande housemusik. Jag förväntar mig att alla affärer ska sälja små, svarta, superdyra klädesplagg. Och jag förväntar mig att italienarna ska vara humorlösa och sexistiska. Men jag blir gärna motbevisad... tills dess skippar jag shopping, klubbar och italienareumgänge och tänker mig en romtillvaro likt Audrey Hepburns i Prinsessa på vift- jag åker runt i 25-gradig höstvärme bakpå en vespa, flanerar runt stadens gator med en glass i handen, eller sitter och dricker utsökt kaffe på någon piazza någonstans- allt eskorterad av min egen Gregory Peck: Daniel. Sedan kommer jag hem och upptäcker att jag inte saknat gs2h ... inte alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback