brewster

Det här med partipolitisk tillhörighet igen- kanske jag lägger för stor vikt vi det när jag förhåller mig till andra människor. Kanske lever jag i en skyddad verkstad, eftersom alla i min närmsta bekantskapskrets har ungefär samma partifärg som jag; vänsterpack är vi allihopa. Jag kan förvisso umgås hjälpligt med andra med helt annan uppfattning, även om det tar emot. Maria, min bästa kollega på jobbet, och jag  har egentligen inga problem. Hon vet var jag står och jag vet vad hon står, och det är okej- vi har trots allt helt olika uppväxter och hemförhållanden. Det finns någon sorts tyst samförstånd mellan oss.

Men idag satt två av mina kollegor runt fikabordet och diskuterade det stundande valet. En av kollegorna arbetar jag rätt nära, och henne har jag hittills respekterat. Hell, jag skulle nästa kunna säga att jag tycker om henne... mycket. Jag blev därför fårvånad när hon utbrast att hon minsann skulle rösta på kristdemokraterna, för det hade de alltid gjord- och dessutom hade de så "sunda värderingar". Sunda värderingar, my ass.  Nu ska jag hädanefter hänga med Eva på jobbet, hon är en stentuff kvinna som röstar på FI. Så kanske lägger jag för stor vikt vid partifärg, men det finns faktiskt gränser. Jag kan faktiskt inte hänga med kd-kollegor.