I wanna make a movie, so let's star in it together
Filmfestivalsodyséen fortsätter.
Paprika är hjältinna i den tecknade japanska filmen med samma namn. I en inte alltför avlägsen framtid har ett gäng neuropsykologer utvecklat en maskin som kan spela in människors drömmar. Naturligtvis är inte den tekniska utvecklingen enbart av godo, utan någon eller några utnyttjar naturligtvis maskinvaran på "fel" sätt och styr människors drömmar till den grad att de förvandlas till viljelösa grönsaker.
Jag gillar de få japanska filmer jag sätt, och jag är ju en sucker för science fiction, så det här var rakt upp på min bakgård. Snygg, fantasieggande, detaljrik, med fantastiskt japanskt popsoundtrack. Lägg därtill ett visst djup med tankar kring motsättningen mellan verklighet och fiktion, drömmar och vårt vakna jag, och jag utnämner den till bästa filmen hittills i årets festivalfält.
Och jag måste erkänna att det enbart var för Laura Linneys skull jag bokat biljett till Driving Lessons. Brittisk dramakomedi enligt formulär 1A: ni vet, vilsen tonåring träffar bedagad skådespelerska/skygg litteraturprofessor/udda universalgeni och finner, efter en hel del strapatser, sig själv och blir MAN (alternativt KVINNA). Driving Lessons var väl inte dålig, Julie Walters kämpar det bästa hon kan mellan klicheerna, men britterna kan bättre än såhär.
Imorgon blir det The Best of Joanna Quinn och Hollywoodland.
Paprika är hjältinna i den tecknade japanska filmen med samma namn. I en inte alltför avlägsen framtid har ett gäng neuropsykologer utvecklat en maskin som kan spela in människors drömmar. Naturligtvis är inte den tekniska utvecklingen enbart av godo, utan någon eller några utnyttjar naturligtvis maskinvaran på "fel" sätt och styr människors drömmar till den grad att de förvandlas till viljelösa grönsaker.
Jag gillar de få japanska filmer jag sätt, och jag är ju en sucker för science fiction, så det här var rakt upp på min bakgård. Snygg, fantasieggande, detaljrik, med fantastiskt japanskt popsoundtrack. Lägg därtill ett visst djup med tankar kring motsättningen mellan verklighet och fiktion, drömmar och vårt vakna jag, och jag utnämner den till bästa filmen hittills i årets festivalfält.
Och jag måste erkänna att det enbart var för Laura Linneys skull jag bokat biljett till Driving Lessons. Brittisk dramakomedi enligt formulär 1A: ni vet, vilsen tonåring träffar bedagad skådespelerska/skygg litteraturprofessor/udda universalgeni och finner, efter en hel del strapatser, sig själv och blir MAN (alternativt KVINNA). Driving Lessons var väl inte dålig, Julie Walters kämpar det bästa hon kan mellan klicheerna, men britterna kan bättre än såhär.
Imorgon blir det The Best of Joanna Quinn och Hollywoodland.
Kommentarer
Postat av: Patrik
Åh, jag vill se Paprika, den har ju fått så bra betyg!
Postat av: Brewster
Ja, jag såg att GP:s recensent också gillade filmen. Man får hoppas att någon filmdistrubutör låter den gå upp på bio i Sverige så småningom- annars är det väl bara att hoppas på DVD-släpp, som vanligt.
Trackback