Brighton Hill is a feeling within me
Idag ar sista dagen i London- imorgon bar det av tillbaka till Brighton. Gardagskvallen var den forsta riktiga missrakningen pa resan. Eller, missrakning kanske ar ett litet val hart ord, vi kanske mer skulle kunna kalla det en blandning av hoga toppar och djupa dalar. Vi var och sag The Long Blondes och de var en smarre besvikelse. Sangerskan var sot och cool, latarna hade ett riktig pulserande driv i sig som skulle gora sig utmarkt pa ett dansgolv, men gruppen hadeinte forstatt att koncentrera sig pa euforiska Blondierefranger, utan musiken sackade allt som oftast ihop till en jamntjock sub-Siouxsie-massa.
Efter aventyr i Camden begav vi oss till Retro Bar. Alltid en angenam upplevelse. Jag menar, en bar vars vaggar pryds av Kate Bush saval som Debbie Harry, och som har den goda smaken att spela The Pipettes kan ju inte kallas annat an oumbarlig. Dessutom satt varldens vackraste pojke (inga kan gora mig knasvag som dessa engelsman) bara nagra meter till hoger om mig. Ikvall atervander vi.
Tyvarr spolierade jag en annars bra kvall med att dra ivag Micke till Heaven. Vi var dar en halvtimme, och ju mindre sagt om den halvtimmen desto battre...
Idag har jag reparerat allt med att kopa This Life-boxen (bada sasongerna) och nya skor. Se nu till att dyka upp pa Slick i Stockholm pa lordag sa blir allt sa bra sa.
Efter aventyr i Camden begav vi oss till Retro Bar. Alltid en angenam upplevelse. Jag menar, en bar vars vaggar pryds av Kate Bush saval som Debbie Harry, och som har den goda smaken att spela The Pipettes kan ju inte kallas annat an oumbarlig. Dessutom satt varldens vackraste pojke (inga kan gora mig knasvag som dessa engelsman) bara nagra meter till hoger om mig. Ikvall atervander vi.
Tyvarr spolierade jag en annars bra kvall med att dra ivag Micke till Heaven. Vi var dar en halvtimme, och ju mindre sagt om den halvtimmen desto battre...
Idag har jag reparerat allt med att kopa This Life-boxen (bada sasongerna) och nya skor. Se nu till att dyka upp pa Slick i Stockholm pa lordag sa blir allt sa bra sa.
Rainy Days and Mondays
Vi ar i London nu. For forsta gangen sedan vi kom till England regnar det, kanske bra eftersom vi nu med storsta sannolikhet kommer lagga om vara planer. Vi gar inte ut ikvall- det blir nog bara lite samkvam med vanner i Camden och sa ska vi se The Long Blondes lajv pa det. Imorgon funderade jag pa att ga och se Love is All spela pa Madame Jo-Jo's, men det kann lite som att ga over an efter vatten, sa vi forlagger nog utgangen till morgondagen istallet.
Jag kan ocksa erkanna att jag ar en semesternazist. Stackars Micke far inte alls den vila han behover. Jag bestammer, dirigerar och gestikulerar, slapar pa honom London runt, in och ut i alla affarer, och vi har absolut ingen tid for triviala saker som mat eller somn! Och bakfylla nar man ar i England? Det gar faktiskt inte. I Sverige ar det okej- men banne mig inte har. Jag drar Micke upp ur sangen varje morgon trots hans hogljudda protester. A andra sidan hamnas han med att tvinga in mig pa horribla saker som Burger King och MacDonald's. Jag ger igen med att tvinga honom att se alla fotbollsmatcher (han havdar att han aldrig tidigare sett tva halvlekar av samma match). Igar sag han nastan hela Englandsmatchen, men forlorade intresset nar inte Victoria Beckham var i bild. Vi kompletterar varandra ratt val.
Jag kan ocksa erkanna att jag ar en semesternazist. Stackars Micke far inte alls den vila han behover. Jag bestammer, dirigerar och gestikulerar, slapar pa honom London runt, in och ut i alla affarer, och vi har absolut ingen tid for triviala saker som mat eller somn! Och bakfylla nar man ar i England? Det gar faktiskt inte. I Sverige ar det okej- men banne mig inte har. Jag drar Micke upp ur sangen varje morgon trots hans hogljudda protester. A andra sidan hamnas han med att tvinga in mig pa horribla saker som Burger King och MacDonald's. Jag ger igen med att tvinga honom att se alla fotbollsmatcher (han havdar att han aldrig tidigare sett tva halvlekar av samma match). Igar sag han nastan hela Englandsmatchen, men forlorade intresset nar inte Victoria Beckham var i bild. Vi kompletterar varandra ratt val.
Tales from the city
If someone told me you'd be here
Whispering these familiar things
Talking to my little pet, Smoking the same old cigarrettes
I would have laughed
I saw you last in summertime
You said you hated long goodbyes
You said "There's nothing to explain, in every life a little rain..." etcetera
Vissa saker som sker i England bor stanna i England. Sorry, sa ar det bara.
Jag har ett enda ex i Brighton. Eller ex ar inte ratt ord egentligen, vi var mer alskare. Jag vet, det later valdigt Barbara Cartlandskt, men jag kan inte benamna det pa nagot annat satt: vi hade en affar. Jag var den andra kvinnan. Doing cartwheels cross the floor. Och naturligtvis stoter jag pa denna alskare redan forsta kvallen ute - med mycket blandade kanslor. Andy, Andy, Andy... Vissa saker forandras tydligen aldrig. Brighton ar iallafall fortfarande varldens basta stad, och Dynamite Boogaloo ar fortfarande varldens basta klubb. Jag menar, Dolly Rocket med en stor, rosa flamingo uppstickande ur haret ar vard entreavgiften bara hon.
Vad ar det med de engelska killarna? Pa Popstarz igar natt skickade tva killar fram sina respektive faghags istallet foer att ragga pa mig sjalva- vad ar meningen med det? Sak det verka attraktivt? Far det dem att framsta som kap? En av faghagsen drog dessutom runt med mig i min slips som om jag vore en ledhund. Skarpning!
Resekassan ar inte slut annu. Men pa god vag att sina. Och avgiftningen vid hemkomsten ar redan inbokad.
Whispering these familiar things
Talking to my little pet, Smoking the same old cigarrettes
I would have laughed
I saw you last in summertime
You said you hated long goodbyes
You said "There's nothing to explain, in every life a little rain..." etcetera
Vissa saker som sker i England bor stanna i England. Sorry, sa ar det bara.
Jag har ett enda ex i Brighton. Eller ex ar inte ratt ord egentligen, vi var mer alskare. Jag vet, det later valdigt Barbara Cartlandskt, men jag kan inte benamna det pa nagot annat satt: vi hade en affar. Jag var den andra kvinnan. Doing cartwheels cross the floor. Och naturligtvis stoter jag pa denna alskare redan forsta kvallen ute - med mycket blandade kanslor. Andy, Andy, Andy... Vissa saker forandras tydligen aldrig. Brighton ar iallafall fortfarande varldens basta stad, och Dynamite Boogaloo ar fortfarande varldens basta klubb. Jag menar, Dolly Rocket med en stor, rosa flamingo uppstickande ur haret ar vard entreavgiften bara hon.
Vad ar det med de engelska killarna? Pa Popstarz igar natt skickade tva killar fram sina respektive faghags istallet foer att ragga pa mig sjalva- vad ar meningen med det? Sak det verka attraktivt? Far det dem att framsta som kap? En av faghagsen drog dessutom runt med mig i min slips som om jag vore en ledhund. Skarpning!
Resekassan ar inte slut annu. Men pa god vag att sina. Och avgiftningen vid hemkomsten ar redan inbokad.
It's that little souvenir of a colourful year which makes me smile inside
"Martin, du har alltför höga förhoppningar."
"Martin, du kan inte förvänta dig att det blir lika bra som förra gången!"
Nej, det gör jag inte heller. Jag förväntar mig att det ska bli ännu bättre den här gången. Jag har aldrig haft så fantastiskt roligt som de tillfällen då mina högt uppskruvade förväntningar faktiskt infrias. För: jag har Micke med mig, jag har en ordentlig reskassa, koll på läget. Jag vet var den billigaste indiska buffén finns, jag vet till vilka klubbar de finaste poppojkarna går, jag vet vilka skivaffärer som troligtvis saluför vinylsinglar med The Pipettes och jag vet att jag ska njuta av detta av allt hela mitt hjärta, för det kan hända att den här resan är det mest fantastiska som händer denna sommaren. Sedan ska jag sluta tjata om det här, jag lovar. Inget mer Brighton på ett bra tag.
"Martin, du kan inte förvänta dig att det blir lika bra som förra gången!"
Nej, det gör jag inte heller. Jag förväntar mig att det ska bli ännu bättre den här gången. Jag har aldrig haft så fantastiskt roligt som de tillfällen då mina högt uppskruvade förväntningar faktiskt infrias. För: jag har Micke med mig, jag har en ordentlig reskassa, koll på läget. Jag vet var den billigaste indiska buffén finns, jag vet till vilka klubbar de finaste poppojkarna går, jag vet vilka skivaffärer som troligtvis saluför vinylsinglar med The Pipettes och jag vet att jag ska njuta av detta av allt hela mitt hjärta, för det kan hända att den här resan är det mest fantastiska som händer denna sommaren. Sedan ska jag sluta tjata om det här, jag lovar. Inget mer Brighton på ett bra tag.
I've paid my money! And I'm gonna see all of the movie!
Imorgon blir sista dagen på jobbet innan semestern. Micke ligger i min soffa och sover gårdagsruset av sig; han har redan semester. Jag avundas honom litet- jag skulle också vilja var närmare England mentalt än vad jag är. Morgondagen står emellan mig och Brighton. Micke har snott en digitalkamera, så vi ska försöka fotoblogga ett par gånger under resans gång. England 2006 måste dokumenteras.
Jag och Javier var och såg senaste X-menfilmen i fredags. Det var helt okej, men den ständigt återkommande frågan är hur katten Halle Berry kan få Hollywoodroller överhuvudtaget. Finns det någon uslare? Javier hade aldrig varit på bio i Sverige tidigare och var smått chockerad över biobesökarnas beteende, trots att jag hade förvarnat honom. Folk pratade, prasslade med allehanda mat- och godispåsar och använde sina mobiltelefoner flitigt under föreställningen. Jag är för van för att ens orka bry mig, men tydligen kan spanjorer uppföra sig i en biosalong. Och där får man inte ta med sig otillåten mat in i salongen- de muddrar tydligen väskor också. Det verkar vara ett bra land.
Jag och Javier var och såg senaste X-menfilmen i fredags. Det var helt okej, men den ständigt återkommande frågan är hur katten Halle Berry kan få Hollywoodroller överhuvudtaget. Finns det någon uslare? Javier hade aldrig varit på bio i Sverige tidigare och var smått chockerad över biobesökarnas beteende, trots att jag hade förvarnat honom. Folk pratade, prasslade med allehanda mat- och godispåsar och använde sina mobiltelefoner flitigt under föreställningen. Jag är för van för att ens orka bry mig, men tydligen kan spanjorer uppföra sig i en biosalong. Och där får man inte ta med sig otillåten mat in i salongen- de muddrar tydligen väskor också. Det verkar vara ett bra land.
Now don't come the cowboy with me, Sonny Jim!
En bekant informerade mig om att han och hans pojkvän nyligen bestämt sig för att ha ett öppet förhållande, och att han således gärna ville ha sex med mig numera. Jag avböjde vänligt men bestämt. Jag kommer nog aldrig att förstå parmänniskor; än mindre parmänniskor med öppna förhållanden. Vad är grejen? Jag är hopplöst konservativ då det gäller parrelationer- jag vill inte ha sex med andra när jag är i ett par, och jag vill definitivt inte att min partner ska ha sex med andra. För att inte tala om hur krångliga och komplicerade de flesta pojkar brukar vara- hur kan man bjuda in fler pojkar in i sitt sovrum? Betyder inte det att det blir dubbelt så mycket krångel? För mig räcker det med en. På sin höjd.
Hur beslutar man ens att ta steget från ett konventionellt till ett öppet förhållande?
"Eh.... du, jag vill nog ha sex med andra. Är det okej med ett öppet förhållande?"
Visst, folk får leva som de vill. Gudarna ska veta att jag inte har någonting alls emot promiskuitet, men ni med öppna förhållanden, snälla, lämna kvar några åt oss andra vanliga dödliga också. Okej?
Hur beslutar man ens att ta steget från ett konventionellt till ett öppet förhållande?
"Eh.... du, jag vill nog ha sex med andra. Är det okej med ett öppet förhållande?"
Visst, folk får leva som de vill. Gudarna ska veta att jag inte har någonting alls emot promiskuitet, men ni med öppna förhållanden, snälla, lämna kvar några åt oss andra vanliga dödliga också. Okej?
Let's do it, let's fall in love
Javier var här igår med öl och The Rocky Horror Picture Show. Vanligtvis brukar jag vara synnerligen allergisk mot filmer man bara måste ha sett, eller böcker man bara måste ha läst. Ingen kommer någonsin kunna tvinga mig läsa Da Vinci-bloody-koden, så är det bara. Jag orkar inte. Men TRHPS var en trevlig upplevelse, även om jag hade föredragit att se den som den bör ses, på en riktig biografvisning med maskeraddräkter och allt. Och musiken är lite för Meatloaf/Jim Steinman-svulstig för mig, men jag gillar Tim Currys mun och en Susan Sarandon som slampar sig igenom Touch-a, Touch-a, Touch Me. Nu kanske jag borde sätta mig och titta igenom Gudfadern-filmerna också när jag ändå är igång.
Dagens Ashley
Ashley St. Ives (Edy Williams) i Beyond the Valley of the Dolls, 1970
"You're a groovy boy. I'd like to strap you on sometime."
Nobody does it better
Med risk för att bli tjatig: The Pipettes har gjort det igen. De har släppt en ny video till Pull Shapes. Och den är genialisk! Fantastisk! Jag orkar inte komma med massor av superlativ, ni förstår säkert redan. Hela konceptet är lånat från Beyond the Valley of the Dolls, och finns det någonting jag är mer besatt av än The Pipettes så är det BTVOTD. Hey, jag spenderade ju nästan ett helt år med att gå runt och låtsas att jag var Ashley St. Ives. Nu ser jag fram emot flickornas fullängdsdebut i juli. Spelas snart på en slickförfest nära dig.
Memories can't wait
Jag framkallade slutligen rullen med mina Manchesterbilder i veckan.. trodde jag. När jag och Sissi satt vid Kronhuset och kollade igenom bilderna upptäckte jag att mindre än hälften av dem faktiskt härstammade från Manchester. Jag hade förväntat mig tråkigt bakfulla fotografier på byggnadsexteriörer i tegel a la Coronation Street. Men istället var fotopåsen en skattgömma full av fotografier på mer eller mindre berusade människor i Malmö, Lund och Göteborg. Väldigt trevliga människor, som jag träffar alltför sällan. Bliss!
Något sådant här skulle aldrig hände med de förhatliga digitalkamerorna. Där ser man direkt hur bilderna blir och man kan inte få en sådan här humörhöjande upplevelse ett halvår efteråt, inbillar jag mig. Jag vill bli överraskad! Jag vill inte veta allt, hela tiden! Min teknikfobi har spätts på ytterligare.
Något sådant här skulle aldrig hände med de förhatliga digitalkamerorna. Där ser man direkt hur bilderna blir och man kan inte få en sådan här humörhöjande upplevelse ett halvår efteråt, inbillar jag mig. Jag vill bli överraskad! Jag vill inte veta allt, hela tiden! Min teknikfobi har spätts på ytterligare.
The impossible is possible, tonight tonight
Efter ett par rätt sega gs2h-kvällar blev det äntligen en sjuhelsikes röjarfest i natt. Jag minns långt ifrån allt, men lite av det där festarruset sitter fortfarande kvar i mig. Positiv bakfylla. Ni vet, det är det där ruset man känner när man bara vandrar runt på klubben, uppslukad av eufori och alkolycka; man ler, nickar välmenande till allt och alla och snackar med alla möjliga kända och okända personer. Dans. Dans i mängder. Hångel kommer av bara farten, och innan man vet ordet av sitter man på en efterfest och lyssnar igenom alla Pet Shop Boys-låtar. Någonsin.
Vissa pojkar kommer dock alltid att vara som gåtor för mig. Speciellt N, som nu när han inte är singel längre överöser mig med komplimanger. Jag fick minsann inte höra hur snygg, het eller sexig jag var när vi båda var singlar. Det är som om den nyfunna pojkvännen fungerar som någon sorts alibi - nu är det helt okej att säga sådana saker. Pojkvänner skapar distans. Det blir aldrig för nära. Det är fegt. Och jag förbannar mig själv för att jag faktiskt inte kan ta åt mig det just nu.
Vissa pojkar kommer dock alltid att vara som gåtor för mig. Speciellt N, som nu när han inte är singel längre överöser mig med komplimanger. Jag fick minsann inte höra hur snygg, het eller sexig jag var när vi båda var singlar. Det är som om den nyfunna pojkvännen fungerar som någon sorts alibi - nu är det helt okej att säga sådana saker. Pojkvänner skapar distans. Det blir aldrig för nära. Det är fegt. Och jag förbannar mig själv för att jag faktiskt inte kan ta åt mig det just nu.