One day I'll read, or learn to drive a car

På ett av mina favoritantikvariat, det där på Haga Nygata där den trevlige skäggige mannen allid sitter och skrockari kassan, fanns en gång en kokbok för popcornälskare. Den beskrev med avancerade recept och glossiga bilder hur man kunde använda dessa snacks i sin matlagning, i röror och sallader, både till vardag och fest. Jag är egentligen inget stort popcornfan, det är på tok för fettsnålt för att jag ska älska det, men jag funderade på att köpa boken på grund av dess totala bisarrhet. Ett av de mest tilltalande recepten innehöll såväl popcorn som marmite. Hur kommer någon ens på att blanda popcorn med marmite? Så när jag svängde förbi antikvariatet häromdagen var boken borta. Någon hade insett bokens storhet, någon annan än jag hade tyckt att receptet på marmitepopcorn känts underligt lockande. Det finns visst böcker för alla.

..eller inte. Ända sedan jag flyttade till Göteborg har det på nämnda antikvariat funnits en bok med Momus samlande låttexter. Den finns fortfarande i hyllorna, och kommer nog göra så i många år framöver. Har Momus ens en publik i Sverige? Jag kan annars komma på en handful poppoeter som också förtjänar att få sina alster publicerade i en snygg bok, och inte bara i ett skivkonvolut: Joel Gibb från Hidden Cameras, Kirsty MacColl, Stephin Merritt, Laura Nyro, Rufus Wainwright. The Smiths texter finns redan i någon bok va? Och det är väl för mycket att be om att få Liz Frasers texter snyggt paketerade i bokform.

Kommentarer
Postat av: Honken

Popcorn och kolasås är en oslagbar kombination! :-)

Postat av: Brewster

Precis som att allting blir gott med kolasås till, blir allting fullkomligt outhärdligt med marmite till. Det är min övertygelse. Har dock aldrig testat p+k.

2006-03-21 @ 17:44:45
URL: http://brewster.blogg.se
Postat av: Annaa M

Marmite väcker obehagliga minnen. Besök av engelsk bekant till min dåvarande. Med sambo, vegankost strängt förbeställd. Fixade som fan med flera små piffiga rätter, bra vin. Bekanten var trevlig men Sambon satt knäpptyst på yttersta stolskanten och såg plågad ut, rörde inte maten utom en påtrugad brödskiva och drivor av sin egen medhavda marmite! Jag blev svinförbannad, tog inte fram vinet, reste mig i stället upp direkt efter maten och drog hem till en kompis, med allt vin. Nästa morgon var jag dretbakis och mådde illa så fort jag fick se den där förbannade burken på bordet igen. Det visade sig sen att det där paret besökt flera gamla bekanta på sin sverigetur och blivit förvånade över att ingen bjöd på vin och att många verkade så sura... Gissar att människan suttit där vid bord efter bord med sin marmiteburk! Eftertankens kranka blekhet säger att det kanske hjälpt med några glas vin!

2006-03-21 @ 23:18:01
URL: http://annaamattsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback