brewster

Idag damp det äntligen ner genom brevinkastet: ett stort kuvert märkt 'Göteborgsvarvet'. Det är snart dags- min väntan är över, mitt hårda slit ska äntligen bära frukt. Det är halvmaratondebut i luften.

Om jag helt abrupt slutar blogga om några veckor och inte heller är inloggad på qruiser, då är det dags att bli oroliga, kära människor, för då kanske jag inte överlevt. Jag vet inte riktigt på vilket sätt ett halvmaraton kommer ta död på mig, men det har säkert sina sluga sätt. Långlopp är lömska. Nedtrampad vid startens tumult och trängsel, uttorkad vid Göta Älvsbron- jag ser faror överallt.

Dagens post innehöll, förutom det obligatoriska startkortet och information om loppet, en hel massa reklam. På något sätt känns all denna reklam missriktad. Den skulle gått till en betydligt mer löpintresserad person, är det verkligen meningen att människor som jag ska delta i sådana här saker?

Nej, jag vill inte prenumerera på Runner's World,
Nej, jag vill inte bli förmånskund hos vare sig Adidas eller Inter Sport.
Och Nej, jag vill inte gå på löparträff på Liseberg.

Sist men inte minst fick jag också med Göteborgsvarvets egna magasin Varvet. Och jag undrar stilla om jag ska finna artiklarna om kosttillskott eller parträning ("Spring, Älskling! Jonas och Annika tävlar mot varandra i varvet.") intressanta eller meningsfulla för min uppladdning.

Jo, förresten, Varvet innehöll faktiskt ett reportage som jag läste med stor iver. Kulturminister Lena-fucking- Adelsohn-Liljeroth berättar om sin löparkarriär, delger oss sina träningstips, och poserar i sin lila, 80-talististiska träningsoverall över fyra sidor mitt i tidningen. Och helt plötsligt föll den sista pusselbiten på plats- jag har fått en klar och konkret målsättning inför Göteborgsvarvet: jag ska spöa fru kulturministers tid med hästlängder. Watch out, L.A.L, 'cause I'm gonna kick some right wing ass! Ha!