brewster

Jag satte mig på stadsbiblioteket och försökte hitta information om Glasgow, läste guidebok efter guidebok och kladdade i mitt kollegieblock ner spridda adresser till pubar, klubbar och skivaffärer samt sevärdheter som jag trots mig motvilja mot dylika faktiskt kan tänka mig att besöka. Sedan frågade jag Javí, som bott i Glasgow en längre tid, vad han tyckte jag skulle göra och med ens kastades mina nynedskrivna planer omkull. Hans åsikter skilde sig diametralt från guidebokförfattarnas. De klubbar böckerna framställer som smaklösa köttmarknader kallade han skojiga och opretentiösa. De klubbar som böckerna kallade ambitiösa och exklusiva kallade han stela och elitistiska. Vem ska man lita på? Egentligen vill jag lita blint på alla som fått förtroendet att skriva en bok- tro att de gjort grundlig research och att de tips som förmedlas är utarbetade av flera olika personer. Javí är, hur mycket jag än litar på hans omdöme, inte författare till resehandböcker. Det är hans egna åsikter och de är ytterst subjektiva. Nu måste jag väga deras ord mot varandra och bestämma vad jag ska hitta på nästa vecka. Eller så strövar jag fritt, helt utan planering och mål. Mitt resesällskap Daniel kanske ska ha ett ord med i laget också.

Den enda boken jag kan känna fullaständigt förtroende för är The Cheeky Guide to Brighton. Där får man veta de allra mest nödvändiga sakerna om Brighton: var man hittar ett bra fik, var man införskaffar sig sprit sent på kvällen, var man köper snygga secondhandkläder, och var man får tag i ett bra medium. Som en blandning av den insatte, personlige vännen och den påläste, mer objektive reseboksförfattaren. Tyvärr har det inte dykt upp någon Glasgowutgåva ännu.

S. har fått barn. Ungen ploppade ut ur hennes sköte i söndags, efter hon gått tre veckor över tiden. Äntligen, utbrister jag. Det jag inte förstår är varför de valde att kalla ungen för Vincent- jag tycker Miranda, som de tänkte från början, var ett mycket bättre namn. Men men, jag vänjer mig väl.