The talk is so loud and the walls are much too thin
Jag får spader på barnfamiljen som bor tvärs över trapphuset. Deras ungar måste vara synnerligen svåra fall av någon bokstavskombination. De skriker och stojar från åtta på morgonen till tolv på natten; stampar i golvet och knuffar varandra in i väggarna. Och svenskt blyg och timid som jag är vågar jag inte gå över, knacka på dörren och klaga vänligt men bestämt. Istället väljer jag att ge igen med samma mynt. Varje dag när jag stiger upp klockan sex sätter jag på stereon på högsta volym och dansar runt i mina sockor till någon sockersöt fransk popsnärta eller annan kitschpop. Dessutom känns det som om jag behöver något sådant för att få bort mig hiskeliga morgonhumör. Och så inbillar jag mig att även om inte grannfamiljen inte förstår min hämndaktion så kanske det enbart gör dem gott att få en dos kvalitetsmusik i sin nattsömn. Vem kan väl stå emot Sheila eller Sylvie Vartan i längden?
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Kvalitetsmusik???? Hmmm...
Postat av: Brewster
Förslag på annan musik mottages gärna. Så länge som det är sockersött nog för att få upp mig på morgonen.
Postat av: Roger
Nu har jag lagt upp dig som länk, lilla puggan.
Postat av: Brewster
Vilken ära! Jag gör detsamma med dig, raring.
Postat av: Annaa M
Gu´vad söta ni är...
Nä Martin jag tror det är bäst man får välja sin morgonmusik själv så länge man sover ensam åtminstone. Själv vaknar jag mer eller mindre glatt till Irlands nationalsång på mobilen varje morgon. Det är möjligt att just det är en av de tunga anledningarna till att jag i stort sett alltid vaknar ensam, t o m katten brukar hålla sig undan.
Postat av: Micke
Ja ja..nu har jag också lagt upp dig som länk.
Postat av: Brewster
Äntligen!
Trackback