brewster

Mina poesivänner fanns återigen på Hängmattan igår. Det vankades nämligen vårfinal i Poetry Slam. Min tradtion,  en av mina få fasta punkter i tillvaron. Alla våra gamla favoriter från deltävlingarna var där - den lillgamla, hennes koleriske pojkvän, den renrakade religionskritikern, den självutlämnade tjejen i hennahår, den raljerande feministen. Alla!

Dessutom uppenbarade sig en ny stjärna på poesihimlen- Ulla. Jag måste varit borta då Ullas deltävling hade gått av stapeln. Ulla var en rödrosig kvinna i femtioårsåldern, iklädd stora sjok och en färgsprakande scarf intog hon scenen och försatte om inte hela publiken så iallafall mig i trans. På ljuvt melodisk finlandssvenska framförde hon sin poetiska världsbild- en värld där männen, eller "tupparna" som hon kallade dem, är egocentriska sexfixerade skitstövlar.

Typiskt nog gick Ulla inte vidare. Det var två arga unga män, feministen och den självutlämnande som gick vidare, och vann allt gjorde inte helt oväntat, och definitvt välförtjänt- den självutlämnande. Jag kommer nog aldrig kunna bli berörd av de arga unga männens poesi. Jag tänkte en stund på Ulla, åt upp min falafeltallrik och gick ut i vårkvällen.

Årsfinal på Musikens Hus om en månad. Alla som befinner sig i närheten av Göteborg borde ta sig dit, lyssna på etsradpoesi och käka lite panerad ost.