brewster

Jag har vandrat runt ett julgalet Stockholm idag. Jag har aldrig tidigare vistats i huvudstaden en decemberlördag, men man kunde väl just vänta sig att det skulle vara just så fullpackat med folk som det nu är. Folk blir verkligen tokiga vid juletid - Jag stod en halvtimme och svettades i kassakön inne på Akademibokhandeln, och jag köper inte ens julklappar, endast gåvor till mig själv. Borde inte julshopparna stå och trängas i egna köer?

Jag har säkert bloggat tidigare om Gary Mulhollands förträffliga bok This is Uncool, men kunde naturligtvis inte hitta just det inlägget. Det är en musikodyssé från punkens genombrott fram till idag, där varje års händelser får representeras av de (enligt Gary Mulholland) mest betydlesefulla popsinglarna. Nu är då inte This is Uncool enbart en vanlig bok med poplistor (vilket förvisso hade varit nog för att få mig i extas) , utan det genialiska ligger i att Mulholland sätter in singlarna i någon sorts sammanhang, både ett personligt och samhälleligt - vilket på något sätt får musiken att framstå som mer betydelsefull, om det nu är berättigat eller inte tar jag inte ställning till här.

Men anledningen till att jag stod och svettades i kassakön inne på Akademibokhandeln idag är att Gary Mulholland släppt en ny bok, Fear of Music. Denna gång är det dock inte singlar, utan de senaste trettio årens bästa fullängdsplattor, som avhandlas. Perfekt läsning på tågresan hem med andra ord, och ett obligatoriskt inköp. Författaren och jag delar inte precis musiksmak, men när man är så skicklig essäist som han spelar det mindre roll. Och någon som placerar in Kate Bushs The Dreaming som ett av sina absoluta favoritalbum kan ju inte helt vara ute och cykla, eller hur?

För övrigt såg jag Kristoffer Lundström stiga in på NK idag. Inget kan få mig så knäsvag som Kristoffer och hans ögonbryn. Ah.