This is music for girls
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=512739&previousRenderType=3
Yes, många intressanta bottnar i den artikeln!
Gränserna mellan smak, identitetssökande och identifikation är grumliga. Jag insåg det med full kraft när jag rätt oförberedd drabbades av mitt första melodifestivalbesök för ett antal år sedan...
Jag är bara glad att det numera finns öppet homosexuella artister som gör bra musik (ja, jag tänker vara så subjektiv), t.ex. Rufus Wainwright, Stephin Merritt, Scissor Sisters, Tegan & Sara. Det känns som att Pansy Division på sin tid mest fick uppmärksamhet för att de var homo snarare än att de spelade in lyssningsvärd musik.
Ja visst - och att deras musik inte slentrianmässigt sorteras in i en gemensam genre! Det är ju rätt olika musikstilar de du räknar upp, kunde dra några till som skulle bredda ännu mer, står för.