brewster -

Television man

Nå, kanske jag får det jag önskade efter första avsnittet av Böglobbyn: en förbättring. Det andra programmet var betydligt bättre. Det som skiljde de båda avsnitten åt i mina ögon var väl kanske att historierna kändes mer rakt och fängslande berättade, jag kan inte sätta fingret på det, men på något sätt kändes det meningsfullt.Kanske var det att jag själv kunde relatera till problematiken som togs upp, även om jag måste medge att jag har ett rätt rejält intresse av just reportaget om Tomas, det engagerade på ett personligt plan - om man tittade riktigt, riktigt uppmärksamt kunde man se min högra armbåge dyka upp i en av festscenerna hemma hos Tomas- men även reportaget om Marco fascinerade. Och jag blev smått rörd över att se Sverker Åströms glada uppsyn i mötet med den skanderande fotbollsklacken. Om man nu bara kunde få efterlysa ännu lite mindre distans och lite mer ärlighet och hjärta så blir det nog något av detta också till slut.

2006-11-13 @ 22:54:10 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Annaa M

Hm, sa just till Micke i telefon att jag inte sett dig i inslaget, hemskt ledsen att jag inte kände igen armbågen!

I vår tv-soffa hade vi mycket roligt åt den uppsluppna och otvungna stämningen på den där förfesten. Ingen stel och ansträngd inför tv-kameran här inte...

Kanske menar vi samma sak, men jag efterlyser snarare mer distans i programmet.

2006-11-14 @ 16:22:30
URL: http://annaamattsson.blogg.se

Postat av: Brewster

I mina ögon var det alldeles för mycket distans i det första programmet- det kändes som allting hade processerats genom ett tjockt, tjockt lager av självironi. Det fanns humor i det andra programmet också, men inte så att det blev störande.

Och tro det eller ej, jag hade rätt kul på den där förfesten, om inte annat var det rätt surrealistiskt att supa ner sig tillsammans med tevekamera, medföljande kameraman och bihang.

2006-11-14 @ 20:56:35
URL: http://brewster.blogg.se

Trackback