What shall we use to fill the empty spaces?

Minns ni den där scenen ur St. Elmo's Fire, där en kokainstinn Demi Moore får ett sammanbrott och sitter huttrande i sin tomma, rosamålade lägenhet medan de vita gardinerna fladdrar runt i rummet? Inte? Ni är ursäktade, det är en rätt kackig film, så jag kan förstå att de flesta valt att glömma den. Men faktum är att jag ett tag under gårdagen, i min tomma rosa lägenhet, kände mig litegrann som Demi. Fast jag inte är varken drogberoende eller uselt träig skådis.

Fredrik och Anna begärde nämligen tillbaka sin soffa i helgen, inte mer än rätt eftersom den otillbörligt stått i min lägenhet de senaste två åren. Så i helgen försvann den- och jag satt jag på golvet likt Demi i mitt ekande vardagsrum, ty utan soffa ekade det verkligen tomt. Jag gillar golvsittande, men jag tillbringar faktiskt större delen av min vakna tid i soffan. Jag behöver verkligen min soffa... eller gör jag det?

Jag ställde min säng mitt i lägenheten, där soffan hade stått. Sängen är numera lägenhetens nya pièce de resistance. Det är därifrån jag styr mitt dagliga liv. Om jag flyttar kylskåpet skulle jag aldrig behöva flytta mig därifrån lata och lediga dagar. Jag skulle leva synnerligen dekadent och depraverat. Sängbunden. Och jag är säker på att Demi skulle varit stolt över mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback