Don't call me, please
Yes, det är precis den inställningen man som hysterisk förälder väntar sig (hysteri inträder som bekant generellt i samband med föräldraskap) när man efter moget övervägande och många våndor bestämmer sig att trots allt leta upp dotterns mentor på gula sidorna.
Föreslår att du gör som just den läraren gjorde, skriver ett brev på skolans papper och kuvert och skickar hem till samtliga föräldrar och talar om hur vidrigt tilltaget var och hur kränkt du är. Samt på nästa utvecklingssamtal, förlagt klockan elva på förmiddagen som är en helt normal tid för varje vuxen att vara ledig, betonar hur viktigt det är att föräldern verkligen engagerar sig i sina barns läxor, varje kväll, samt absolut ägnar sin fritid åt allehanda sidoverksamheter i skolan såsom deltagande i idrottsdagar, utflykter, skolresor och även rycker in som vikarie när det kniper.
Hon gjorde en annan grej sen också, den där tjejen. Skaffade sig ett annat jobb.
Jag anade en dylik kommentar från dig, Annaa. Jag har faktiskt funderat över att skaffa mig ett annat jobb just av den här anledningen. Visst, jag blir besviken över att fyra av 25 elever har sina föräldrar närvarande på föräldramötet. Jag är mäkta trött på föräldrar som inte verkar bry sig ett jota om hur dera barn sköter sin skolgång eller beter sig mt sina skolkamrater. Jag kan till och med någonstans acceptera att jag, trots att det aldrig ingått som ett moment i min femåriga utbildning,ibland något sätt är i gränslandet att fungera som en kurator för mina elever, men när jag har ungefär samma roll för deras föräldrar har det gått för långt. Jag kan hjälpa och ge råd om deras elevers undervisning, visst. Men när det i stället rör privatliv vill jag inte längre vara med.