brewster

Jag har bloggat dåligt, väldigt dåligt. Men jag har varit sjuk- riktigt knäsvag, illamående och självömkande. Såsom jag alltid är i sjukdomstider.

Sedan har jag åkt till Eskilstuna- en händelse som framkallar ungefär liknande känslor av knäsvaghet, illamående och självömkande. Såsom jag alltid känner mig vid eskilstunavistelser. Japp, det är dags för påskfirande igen. Den här gången blir dock plågan förhållandevis kort. Det blir ägg, middag, godis och familjebaluns ikväll. På fredag bär det av på nytt, denna gång till huvudstaden, där det "riktiga" påskfirandet kommer ta sin början. This is beginning to look like a tradition.

Fredag blir det 90's. Jag har aldrig varit där tidigare, men jag är på förhand litet skeptisk. Nittiotalsmusik kan vara så bra, så bra, men också så smärtsamt dålig, kräkframkallande, och framförallt laddad med så mycket ångest. Jag är rädd för att de ska spela Pandora, Haddaway, 2 Unlimited. Allt det där jobbiga, tunga, discopumpandet som inte var bra då och ingen eurodiscorenässans i världen kommer få mig att känna varmt för de låtarna. Nej, snälla DJ's, ge mig Saint Etiennes "Kiss and Make Up" eller Popsicles "Hey princess" så kanske jag kan erkänna att nittiotalet hade sina bra sidor också. Kanske.

Lördag blir Mika-spelning och 80's. Jag måste erkänna att jag inte är så pepp på Mika längre. Jag tyckte han bara var erbarmligt pinsam i Nöjesguidens intervju, och skivan har inte växt med tiden, snarare sjunkit och sjunkit. Känns som att Mika visade alla sina ess i rockärmen på tok för tidigt. Det sagt ska det ändå bli en upplevelse att gå på spelning igen, och efter det följer förhoppningsvis fylleslag och tokdans på 80's. Kanske det är att hoppas för mycket, men jag skulle vilja ha lite mer pop och lite mindre synt på Marie Laveau på lördag, men det känns fel att klaga på en redan bra klubb. Jag står ut med tre Depeche-låtar i rad. Kanske.

?och om jag inte känner mig alltför gammal och sliten och alkoholförgiftad på söndagen blir det Patricia. Gamla, goa Pattan. Kanske.