My Old Piano
Var på Storan i lördags och såg Au Revoir Simone. Eftersom jag den senaste tiden haft akut brist på dels bra spelningar, dels nya musikupptäckter överhuvudtaget, fick den en förlösande effekt. Det var snyggt, det var bra, det var drömsk popmusik. Nu vill jag ha skivan- pronto!
Och egentligen tycker jag inte om när musikgrupper benämns med nedsättande termer som 'tjejband' - varför ens bry sig om könet på en bra musiker, liksom. Varför ge pris till 'årets manliga' respektive 'årets kvinnliga artist' på diverse musikgalor? Som om könet skulle påverka musikupplevelsen nämnvärt. Men samtidigt tycker jag om att se grupper där kvinnor spelar egna instrument, och inte används som kuttersmycken eller galjonsfigurer. Det känns fortfarande som en ovanligthet, 2007.Lite sorgligt att jag ens höjer på ögonbrynen åt en sådan sak, som borde bara så självklar.
Och egentligen tycker jag inte om när musikgrupper benämns med nedsättande termer som 'tjejband' - varför ens bry sig om könet på en bra musiker, liksom. Varför ge pris till 'årets manliga' respektive 'årets kvinnliga artist' på diverse musikgalor? Som om könet skulle påverka musikupplevelsen nämnvärt. Men samtidigt tycker jag om att se grupper där kvinnor spelar egna instrument, och inte används som kuttersmycken eller galjonsfigurer. Det känns fortfarande som en ovanligthet, 2007.Lite sorgligt att jag ens höjer på ögonbrynen åt en sådan sak, som borde bara så självklar.
Kommentarer
Postat av: Annaa M
I princip håller jag väl med, men det är ju lättare att bortse från kön på en basist el trummis än en sångare.
Men ta och läs ditt eget inlägg från den 21 oktober förra året och begrunda innan du blir för tvärsäker på din egen uppfattning...
Postat av: Brewster
Jo, jag är fullt medveten om att jag har en svaghet för kvinnliga musiker, inte minst Maggie MacDonald, och jag vet andra popfans som lider av liknande symtom. Kanske kan de kvinnliga musikernas kön bli en tillgång i vissa sammanhang- att det ger de mer uppmärksamhet än de fått annars.
Många musicerande män blir ju lätt 'bara en i bandet'. Som kvinnlig rockmusiker står man alltid ut från mängden, vare sig man vill det eller inte.
Trackback