The Books
10:e februari är det dags för bokrea, och där har jag ju lite fler titlar att komplettera mitt bibliotek med. Kanske är det där framtiden ligger. Kanske jag också bör överge det sjunkande skeppet, överge min diskofili och bli bibliofil. Har inte bokrenässansen redan tågat in, nu när det där snacket om 'det papperslösa samhället visat sig vara en myt.
Jag köper ständigt nya skivor! Lyssnar på ständigt nya band live. Men egentligen är det en helt naturlig reaktion att låta bli att ta till sig ny musik och säga att allt redan är gjort. En reaktion mot den löjliga hypning som pågår av nya band, omdömen som saknar proportioner, speciellt på diverse sajter, men även i ansedda musiktidnigar. Det är egentligen inte musik som bedöms utan trender som utnämner t ex TTA till världsartister ena året och några andra grabbar som lattjat med sina datorer nästa år.
Tja, det är sant, det är ju egentligen inget som tvingar en att bli mer svårtillgänglig för ny musik, men det händer påfallande ofta. Min kära storebror var alltid min colle musikförebild när vi var yngre, och tipsade mig om nya rtister och de bästa plattorna. Men någon gång i 20-årsåldern svängde det, jag blev den som var tvungen att upplysa honom om allt bra, allt det nya. Och det är där någonstans jag är rädd för att hamna.
Dottern 17½ och jag ligger fn ungefär lika. Jag är bättre på Brittiska övärlden, hon bättre på USA. Den fortsatta utvecklingen klart spännande.
Sorry :(
Cool...
Cool.
Sorry :(
Cool!
Cool.
Cool!
interesting