Going to a go-go
Rufus var naturligtvis underbar igår. Det var sjätte gången jag såg honom, men eftersom det skett med så pass jämna mellanrum blir det aldrig upprepningar. Någon gång spelar han helakustiskt, någon gång med fullt band, en annan gång gör han gemensam konsert med syrran Martha. Och han har alltid, alltid, något nytt och överraskande i bakfickan för oss i publiken.
Det kanske är lite för tidigt att sia någonting om just hur den här spelningen kommer stå sig i framtiden, men den ligger definitivt på topp tre Rufus-upplevelser hittills. Rufus sjöng som vanligt som en gud, bandet var tajt. Tror Rufus uppskattade spelningen lika mycket som publiken i och med att det dröjde till halv tolv- tolv innan de sista tonerna klingade ut och Rufus tog farväl av scenen.
Min personliga höjdpunkt var de tre Judy Garland-låtarna som framfördes, Get Happy i full 40-talsmundering med Rufus i hatt, dräkt, nätstrumpbyxor och diamantsmycken, och ett smokingförsett band som dansare fick mig golvad. Det var också trevligt att höra Coumplainte de la Butte igen- hade nästan glömt bort den pärlan.
Ska man leta aber så finns det ett par- jag tyckte det var tråkigt att han körde så pass mycket från senaste skivan. Vissa låtar är ju fantastiska (Between My Legs, Release the Stars, Going to a town), andra växte betänkligt live (Leaving for Paris no 2, Sancoussi) medan en del känns direkt överflödiga (Do I disappoint you, Tiergarden och framför allt unkna Tulsa). Jag saknade doaflickorna, men både Martha Wainwright och Joan Wasser har väl egna karriärer att vårda nuförtiden. Och lokalen? Så svettiga som jag var när jag steg ut från Trägår'n har jag nog inte varit sedan någon Slickkväll förra sommaren.
Tomas och jag gick efteråt till Gossip och ölade, pratade om Bögjävlar och bögstereotyper. Innan spelningen stod vi med varsitt glas rött på Trägår'ns uteservering och bockade av alla Göteborgs indiebögar som anlände, ofta två-tre i flock. Och alla de vanliga misstänkta var där. Och jag kände att jag helt plötsligt inte vill göra det förväntade, inte vill följa normen, inte vill vara en indiebögstereotyp i mängden. Så nu har jag rakat av mig skägget och inhandlat Linda Bengtzing-plattor. Allt för att visa lite vänstersida.
Det kanske är lite för tidigt att sia någonting om just hur den här spelningen kommer stå sig i framtiden, men den ligger definitivt på topp tre Rufus-upplevelser hittills. Rufus sjöng som vanligt som en gud, bandet var tajt. Tror Rufus uppskattade spelningen lika mycket som publiken i och med att det dröjde till halv tolv- tolv innan de sista tonerna klingade ut och Rufus tog farväl av scenen.
Min personliga höjdpunkt var de tre Judy Garland-låtarna som framfördes, Get Happy i full 40-talsmundering med Rufus i hatt, dräkt, nätstrumpbyxor och diamantsmycken, och ett smokingförsett band som dansare fick mig golvad. Det var också trevligt att höra Coumplainte de la Butte igen- hade nästan glömt bort den pärlan.
Ska man leta aber så finns det ett par- jag tyckte det var tråkigt att han körde så pass mycket från senaste skivan. Vissa låtar är ju fantastiska (Between My Legs, Release the Stars, Going to a town), andra växte betänkligt live (Leaving for Paris no 2, Sancoussi) medan en del känns direkt överflödiga (Do I disappoint you, Tiergarden och framför allt unkna Tulsa). Jag saknade doaflickorna, men både Martha Wainwright och Joan Wasser har väl egna karriärer att vårda nuförtiden. Och lokalen? Så svettiga som jag var när jag steg ut från Trägår'n har jag nog inte varit sedan någon Slickkväll förra sommaren.
Tomas och jag gick efteråt till Gossip och ölade, pratade om Bögjävlar och bögstereotyper. Innan spelningen stod vi med varsitt glas rött på Trägår'ns uteservering och bockade av alla Göteborgs indiebögar som anlände, ofta två-tre i flock. Och alla de vanliga misstänkta var där. Och jag kände att jag helt plötsligt inte vill göra det förväntade, inte vill följa normen, inte vill vara en indiebögstereotyp i mängden. Så nu har jag rakat av mig skägget och inhandlat Linda Bengtzing-plattor. Allt för att visa lite vänstersida.
Kommentarer
Trackback