brewster

Anna berättade att hon häromdagen suttit på sitt jobbfika och dragit flyttanekdoter, och alla i sällskapet hade delgett sina värsta flyttminnen. Jag kan bara anta att alla hade broderat ut sina historier vitt och brett. Anna berättade om min senaste flytt för två år sedan, och den hade tydligen blivit utsedd till den absolut värsta historien av alla som berättades. Jag vet inte om jag ska känna mig stolt eller inte; helst av allt  vill jag inte ens tänka mer på den.

Jag och Sissi började flytta ur min nuvarande lägenhet i lördags. En höggravid kvinna och en smått invalidiserad och självömkande man kanske inte det idealiska flyttparet, men vi var ambitiösa, glada och gjorde det bästa vi kunde trots att ingen av oss egentligen kunde bära någonting. Vi plockade in det absolut finaste och mest nödvändiga jag äger in i Sissis bil- mina vinylskivor, min Joan Crawford-samling, mina tintinfiguriner och min barbapapa-tvålpump och begav oss mot Majorna, trodde vi. Tyvärr hamnade vi i Angered.

Vi kom till majorna tillslut, men då gav vi upp och satte oss mitt i flyttkaoset och åt kinamat istället.  Tintin och Haddock är iallafall på plats. Nästa gång Anna och hennes kollegor diskuterar misslyckade flyttar kommer nog Brewsters anno 2007 ligga i topp.