brewster

Och det var först när jag stod utanför lägenhetsdörren och darrande pressade in nyckeln i låset som jag kände den där pirrande, förväntansfulla  "nu-är-det-banne-mig-dags-för-flytt"-känslan. Och det var ännu en av de där varma, soliga, vackra vårdagarna vi blivit så bortskämda med i Göteborg. Och när jag klev in i lägenheten försvann med ens alla mina farhågor om att lägenheten skulle vara för mörk, dyster och glåmig- solen lyste in och det var fågelsång och blommor och nyutsprungna knoppar vart man än såg utanför fönstret. Och det luktade såpa och nystädat i varje rum, och jag kände med ens att jag var så patetiskt lycklig att jag satte mig på golvet och ringde Micke och pratade av mig. Och trots att tapeterna är hiskeliga och fläckiga kände jag att här är ett ställe där allt, precis allt, kommer att bli bra.

Rufus Wainwright i Göteborg i juli, gs2h imorgon kväll. Det känns som om det kan bli ännu bättre.