brewster

Jag har inga större krav när det gäller hotellrum. Jag vill bara ha en toalett på rummet och frukost serverat till mig på morgonen. Förra veckan hade jag lyckats hitta ett hyfsat hotell nära King's Cross i London. Kanske borde hotellets namn få mig att ana oråd; Hotel California skulle egentligenfå mig att associera till textrader som "you can checkout any time you like, but you can never leave"... men jag ignorerade de där softrocklåtarna från sjuttiotalet inuti mitt huvud och lockades istället av en utlovad engelsk frukostbuffe.

Jag är rätt van vid en tråkig kontinental frukost, med torra frukostcornflakes och degigt hovisbröd, så tanken på knaperstekt bacon och stekt ägg med bönor verkade som en najs omväxling. Så långt allt väl, frukosten fick mig säkerligen att gå upp flera kilo under resan, men när jag steg in på själva hotellrummet för att uträtta mina behov så fattades det allra viktigaste- toaletten! Jag sprang runt flera varv runt rummet, medsols såväl som motsols, utan att hitta tillstymmelsten till badrumsdörr.

... så, till slut, i ren desperation, öppnade jag den enda dörren som fanns inne i rummet- garderobsdörren, och till min förvåning hittade jag toaletten där. Inne i garderoben! Något av det mest befängda jag upplevt under mitt hotellrumsliv. I början kändes det som om jag på typsikt engelskt barnboksmaner förflyttades till en hemlig sagovärld så fort jag skulle uträtta mina behov. Men så småningom blev det också vardag, och nu i efterhand verkade det som en rätt smart planlösning.

Hm, jag har ju rätt stor och rymlig garderob här hemma också...