Family Four
Det är höst, det är jävligt, vädret är pissigt och jag är allmänt överarbetad. I våras efterlyste jag intressenter till mitt Woody Allen-maraton, som jag tänkte ha fortlöpande fram till sommaren. Jag hade nästan införskaffat det mesta och bästa ur Woodys filmproduktion. En person anmälde sitt intresse!
Nu har jag köpt in sista säsongen av Six Feet Under på DVD. En samlarsjäl som jag kan äntligen få ro- alla säsongerna finns i min ägo. Typiskt nog har det släppts en box i lyxvariant med samtliga säsonger, som jag naturligtvis skulle vilja lägga vantarna på, men vad fan- man kan ju inte samla på sig allt. Jag tycker hursomhelst att det är dags för lite morbida dvd-maratonkvällar igen denna höst. Någon som känner sig manad? Favoritfamiljen Fisher lämpar sig naturligtvis lika bra för ensamtittande.
...och apropå dvd-boxar så står min This Life-box relativt osedd kvar i hyllan. Förträffliga Imdb listar nu också den omryktade uppföljaren This Life: Ten Years On. (Har det verkligen gått tio år redan?) Jag kan inte riktigt dölja min förtjusning- och har högt uppställda förväntningar. Om allt inte gått vägen för Anna kommer jag ta livet av någon stackars brittisk manusförfattare inom en snar framtid. Men eftersom jag känner Anna, och mig själv, rätt väl anar jag att allting inte kommer vara helt uppordnat i hennes liv.
Nu har jag köpt in sista säsongen av Six Feet Under på DVD. En samlarsjäl som jag kan äntligen få ro- alla säsongerna finns i min ägo. Typiskt nog har det släppts en box i lyxvariant med samtliga säsonger, som jag naturligtvis skulle vilja lägga vantarna på, men vad fan- man kan ju inte samla på sig allt. Jag tycker hursomhelst att det är dags för lite morbida dvd-maratonkvällar igen denna höst. Någon som känner sig manad? Favoritfamiljen Fisher lämpar sig naturligtvis lika bra för ensamtittande.
...och apropå dvd-boxar så står min This Life-box relativt osedd kvar i hyllan. Förträffliga Imdb listar nu också den omryktade uppföljaren This Life: Ten Years On. (Har det verkligen gått tio år redan?) Jag kan inte riktigt dölja min förtjusning- och har högt uppställda förväntningar. Om allt inte gått vägen för Anna kommer jag ta livet av någon stackars brittisk manusförfattare inom en snar framtid. Men eftersom jag känner Anna, och mig själv, rätt väl anar jag att allting inte kommer vara helt uppordnat i hennes liv.
Wake up Maggie, I think I've got something to say to you
Jag vacklade upp ur sängen i morse med en träningsverk av sällan skådat slag. Haltade fram till kylksåpet, men var tvungen att ge upp då jag kommit halvvägs in till köket. det gick inte längre- mina leder sade stopp. Det är sådant som sker när man tokdansat till Hidden Cameras dagen innan.Ty det var det jag, Tomas, Patrik och Göteborgs övriga bögpoppojkar som samlats på Sticky Fingers för att se lite homopop. Och mycket homopop blev det. Tokdans! Och öl!
Det känns som en så typiskt yttrande för en homosexuell man, men förra gången jag såg Hidden Cameras blev jag rätt kär i xylofonisten Maggie MacDonald. Jag föll handlöst. Jag vill sätta på alla killarna i bandet och vara de kvinnliga medlemmarna. Maggie verkar omåttlig cool. Hon dansar, bankar på keyboards, pratar obsceniteter på svenska, och allting med ett ofattbart stort leende på läpparna. Dessutom ser hon ut som om Parker Posey och Molly Ringwald skaffat sig ett kärleksbarn. Nämnde jag att hon dessutom gett ut en bok?
Tomas, den lycklige djäveln, fick krama om Maggie på slutet. Och jag gav honom en kraftig omfamning också, det var så nära en beröring från Miss MacDonald jag kunde komma.
Åh, Maggie, när ses vi igen?
Det känns som en så typiskt yttrande för en homosexuell man, men förra gången jag såg Hidden Cameras blev jag rätt kär i xylofonisten Maggie MacDonald. Jag föll handlöst. Jag vill sätta på alla killarna i bandet och vara de kvinnliga medlemmarna. Maggie verkar omåttlig cool. Hon dansar, bankar på keyboards, pratar obsceniteter på svenska, och allting med ett ofattbart stort leende på läpparna. Dessutom ser hon ut som om Parker Posey och Molly Ringwald skaffat sig ett kärleksbarn. Nämnde jag att hon dessutom gett ut en bok?
Tomas, den lycklige djäveln, fick krama om Maggie på slutet. Och jag gav honom en kraftig omfamning också, det var så nära en beröring från Miss MacDonald jag kunde komma.
Åh, Maggie, när ses vi igen?
Don't beat around the bush
...och på något sätt glädjer det mig oerhört att se att Rufus verkar ha hela könshårsmöblemanget i behåll. Åh Rufus, förändra dig inte! Fortsätt våga vägra ansa!
What shall we use to fill the empty spaces?
Minns ni den där scenen ur St. Elmo's Fire, där en kokainstinn Demi Moore får ett sammanbrott och sitter huttrande i sin tomma, rosamålade lägenhet medan de vita gardinerna fladdrar runt i rummet? Inte? Ni är ursäktade, det är en rätt kackig film, så jag kan förstå att de flesta valt att glömma den. Men faktum är att jag ett tag under gårdagen, i min tomma rosa lägenhet, kände mig litegrann som Demi. Fast jag inte är varken drogberoende eller uselt träig skådis.
Fredrik och Anna begärde nämligen tillbaka sin soffa i helgen, inte mer än rätt eftersom den otillbörligt stått i min lägenhet de senaste två åren. Så i helgen försvann den- och jag satt jag på golvet likt Demi i mitt ekande vardagsrum, ty utan soffa ekade det verkligen tomt. Jag gillar golvsittande, men jag tillbringar faktiskt större delen av min vakna tid i soffan. Jag behöver verkligen min soffa... eller gör jag det?
Jag ställde min säng mitt i lägenheten, där soffan hade stått. Sängen är numera lägenhetens nya pièce de resistance. Det är därifrån jag styr mitt dagliga liv. Om jag flyttar kylskåpet skulle jag aldrig behöva flytta mig därifrån lata och lediga dagar. Jag skulle leva synnerligen dekadent och depraverat. Sängbunden. Och jag är säker på att Demi skulle varit stolt över mig.
Fredrik och Anna begärde nämligen tillbaka sin soffa i helgen, inte mer än rätt eftersom den otillbörligt stått i min lägenhet de senaste två åren. Så i helgen försvann den- och jag satt jag på golvet likt Demi i mitt ekande vardagsrum, ty utan soffa ekade det verkligen tomt. Jag gillar golvsittande, men jag tillbringar faktiskt större delen av min vakna tid i soffan. Jag behöver verkligen min soffa... eller gör jag det?
Jag ställde min säng mitt i lägenheten, där soffan hade stått. Sängen är numera lägenhetens nya pièce de resistance. Det är därifrån jag styr mitt dagliga liv. Om jag flyttar kylskåpet skulle jag aldrig behöva flytta mig därifrån lata och lediga dagar. Jag skulle leva synnerligen dekadent och depraverat. Sängbunden. Och jag är säker på att Demi skulle varit stolt över mig.
Revenge of the Nerds (part 1)
You all know the story: Radiotjänst i Kiruna har fått en aldrig tidigare sådad uppmärksamhet den här veckan; tre nytillträdda ministrar har inte betalat den lagstadgade avgiften och har fått krypa till korset för att bekänna sina synder den här veckan. Och folk har kastat sten som aldrig förr. Ni vet alla vilket ramaskri det blivit vid fikabord och på insändarsidor runtom i Svea Rike- "Varför ska de slippa betala när resten av svenska folket gör det. Tror DE att de är förmer än OSS"? Men betalar verkligen svenska folket sina avgifter?
Jag har alltid fått massor av spott och spe för att jag laglydigt och plikttroget betalar min teveavgift- många jag känner har struntat i det. Vad jag förstår har detta smitande inte varit grundat på ideologiska skäl eller för att personerna ifråga haft mindre pengar att röra sig med än jag. Det har istället varit jag som fått motivera mitt val att faktiskt betala licensen. Hur kan jag vara så dum- det är ju så förbannat lätt att slippa undan!
Jag är en tönt, och jag har nog alltid varit en tönt. Jag fuskade aldrig på skolans prov, jag tränger mig aldrig i köer och jag har alltid betalat mina räkningar. Jag är präktig, gudfruktig, rätt trist och, framförallt, en tönt. En tönt som inte vet sitt bästa och betalar sin teveavgift. Visst jag diggar SVT och public service-tanken också, men framför allt betalar jag för att jag inte vet bättre.
Men nu har töntarna fått sin revanch. Att betala tevelicens har blivit coolt- förra veckan anmälde 6500 nya hushåll sig själva till Radiotjänst. Mona Sahlin kanske till och med skulle kalla det sexigt. Jag smider medan järnet är varmt och går runt och spänner mig på stan. Jag har för en gångs skull lyckats skaka av mig min töntstämpel. Jag är en cool licensbetalare. Men pessimist som jag är, fruktar jag att det hela har gått över om en vecka eller så, och att Greed is Good har blivit dagens motto återigen. Folk glömmer så lätt.
Jag har alltid fått massor av spott och spe för att jag laglydigt och plikttroget betalar min teveavgift- många jag känner har struntat i det. Vad jag förstår har detta smitande inte varit grundat på ideologiska skäl eller för att personerna ifråga haft mindre pengar att röra sig med än jag. Det har istället varit jag som fått motivera mitt val att faktiskt betala licensen. Hur kan jag vara så dum- det är ju så förbannat lätt att slippa undan!
Jag är en tönt, och jag har nog alltid varit en tönt. Jag fuskade aldrig på skolans prov, jag tränger mig aldrig i köer och jag har alltid betalat mina räkningar. Jag är präktig, gudfruktig, rätt trist och, framförallt, en tönt. En tönt som inte vet sitt bästa och betalar sin teveavgift. Visst jag diggar SVT och public service-tanken också, men framför allt betalar jag för att jag inte vet bättre.
Men nu har töntarna fått sin revanch. Att betala tevelicens har blivit coolt- förra veckan anmälde 6500 nya hushåll sig själva till Radiotjänst. Mona Sahlin kanske till och med skulle kalla det sexigt. Jag smider medan järnet är varmt och går runt och spänner mig på stan. Jag har för en gångs skull lyckats skaka av mig min töntstämpel. Jag är en cool licensbetalare. Men pessimist som jag är, fruktar jag att det hela har gått över om en vecka eller så, och att Greed is Good har blivit dagens motto återigen. Folk glömmer så lätt.
All my friends at school, they had never seen the teacher blush, he looked like a fool
Ett efter ett börjar minnena från helgens gs2h komma tillbaka. Tydligen genererar alltid alkoholintag en hjärnfördröjning på sisådär en vecka eller så hos mig. Nu har vissa saker äntrat mitt medvetande, även om minnena fortfarande är riktigt dimmiga.
Jag hittade tre bläckpennor i fickan som jag snott med mig från Respekt. Varifrån kom de?
Gamla bekanta som hånglade med varandra. Hur hände det?
Och jag tycker mig kunna förnimma att en gammal elev kom fram till mig och sade hej. En elev? På bögklubb? Jag har alltid förväntat mig att någon gång träffa på elever på uteställen, men inte trodde jag att det skulle ske SÅ snart. Hur reagerar man? Det är trots allt inte länge sedan jag vande mig vid att vara berusad i mina föräldrars sällskap- och nu ska jag vänja mig vid att supa till med mina elever. Underligt.
Jag hittade tre bläckpennor i fickan som jag snott med mig från Respekt. Varifrån kom de?
Gamla bekanta som hånglade med varandra. Hur hände det?
Och jag tycker mig kunna förnimma att en gammal elev kom fram till mig och sade hej. En elev? På bögklubb? Jag har alltid förväntat mig att någon gång träffa på elever på uteställen, men inte trodde jag att det skulle ske SÅ snart. Hur reagerar man? Det är trots allt inte länge sedan jag vande mig vid att vara berusad i mina föräldrars sällskap- och nu ska jag vänja mig vid att supa till med mina elever. Underligt.
The Gift
Först av allt vill jag påpeka att jag absolut inte betraktar mig som bortskämd. Inte heller skulle jag kalla mig kräsen. Däremot krävande, eller är det samma sak som kräsen? - jag kan sätta min närmaste bekantskapskrets på hårda prov, och aldrig blir det så tydligt när det är dags att ge mig presenter.
Jag har nämligen aldrig skrivit önskelistor. När det är julafton, födelsedagar eller liknande vill jag bli överraskad. Hänförd. Dags för andra att visa sin fantasi- och framför allt, att visa hur väl de känner mig. Jag vill inte bli överbelamrad med dyra saker, inte heller få massor av pråligt rysch-pysch över mig. Jag är inte lagd åt det hållet. Allt jag vill ha är lite omtanke.
Så nu har jag genomlidit födelsedag efter födelsedag där mina föräldrar och mina syskon köpt allt mer underliga och deperata gåvor till mig- minns speciellt en bemärkelsedag då min bror köpt mig ett doftljus, lite rökelse och en bok med aforismer. Vad har de egentligen för bild av mig? Vem tror de att jag är? en artsy fartsy flum-hippie? Är det den bild jag sänder ut till omvärlden? Att vi numera inte firar jul i den Brewsterksa familjen sörjer jag knappast. Sedan måste det nog sägas att jag naturligtvis inte visar min besvikelse öppet tiill presentens avlämnare; jag tackar och tar emot och håller god min- men inuti längtar jag efter annat.
Men det finns saker som värmer. Ett ljus i tunneln. Folk som har fattat. Fick en Pipettes-tröja och jubileumsnumret av Q Magazine (med Kate frigging Bush på framsidan) så snet som i helgen. Någon hade hittat helt rätt. Och kanske har jag lärt mig, kanske har jag blivit tydligare med åren. Eller mindre krävande.
Jag har nämligen aldrig skrivit önskelistor. När det är julafton, födelsedagar eller liknande vill jag bli överraskad. Hänförd. Dags för andra att visa sin fantasi- och framför allt, att visa hur väl de känner mig. Jag vill inte bli överbelamrad med dyra saker, inte heller få massor av pråligt rysch-pysch över mig. Jag är inte lagd åt det hållet. Allt jag vill ha är lite omtanke.
Så nu har jag genomlidit födelsedag efter födelsedag där mina föräldrar och mina syskon köpt allt mer underliga och deperata gåvor till mig- minns speciellt en bemärkelsedag då min bror köpt mig ett doftljus, lite rökelse och en bok med aforismer. Vad har de egentligen för bild av mig? Vem tror de att jag är? en artsy fartsy flum-hippie? Är det den bild jag sänder ut till omvärlden? Att vi numera inte firar jul i den Brewsterksa familjen sörjer jag knappast. Sedan måste det nog sägas att jag naturligtvis inte visar min besvikelse öppet tiill presentens avlämnare; jag tackar och tar emot och håller god min- men inuti längtar jag efter annat.
Men det finns saker som värmer. Ett ljus i tunneln. Folk som har fattat. Fick en Pipettes-tröja och jubileumsnumret av Q Magazine (med Kate frigging Bush på framsidan) så snet som i helgen. Någon hade hittat helt rätt. Och kanske har jag lärt mig, kanske har jag blivit tydligare med åren. Eller mindre krävande.
I got confused, I killed a nun and I can't halp the way I feel
Jag och Javí begav oss i veckan iväg för att se Almodovars senaste, Volver. Det var extra insiktsfullt att se filmen med en spanjor, eftersom han efteråt kunde ge många insiktsfullla kommentarer om allt det som går över huvudet på oss svenskar i Almodóvars filmer. Nu känner jag mig upplyst och betydligt mer Almodóvarsk än jag varit tidigare.
Själva filmen var mycket bra, en liten uppryckning från regissörens sida efter den relativt stela Dålig Uppfostran. Och ja, precis som alla sagt så ÄR Penelope Cruz fantastisk, men efter alla jämförelser med arbetarlatinas som Anna Magnani och Sofia Loren undrar jag om det bara är jag som sett att filmen i mångt och mycket lånat flera teman från den fantastiska femtiotalsmelodramen Mildred Pierce- en Amerikansk Kvinna? Penelope kommer, om den här världen fungerar som den ska, spela uppoffrande och lidande a la Joan Crawford i en lång rad Almodóvarfilmer framöver.
Själva filmen var mycket bra, en liten uppryckning från regissörens sida efter den relativt stela Dålig Uppfostran. Och ja, precis som alla sagt så ÄR Penelope Cruz fantastisk, men efter alla jämförelser med arbetarlatinas som Anna Magnani och Sofia Loren undrar jag om det bara är jag som sett att filmen i mångt och mycket lånat flera teman från den fantastiska femtiotalsmelodramen Mildred Pierce- en Amerikansk Kvinna? Penelope kommer, om den här världen fungerar som den ska, spela uppoffrande och lidande a la Joan Crawford i en lång rad Almodóvarfilmer framöver.
My type hibernate in bedrooms above, composing their songs of love
Ytterligare en gång har jag blivit av med en ny oskuld. Nu har jag blivit bloggutmanad - av Tomas. Let's get to it:
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Indipoptrashdisco var termen jag brukar använda mig av förut, och den stämmer fortfarande in rätt bra. Annars brukar jag alltid falla för pianokvinnor på gränsen till nervsammanbrott och indieromantiserande bögar. Men allt med en hyfsat bra popkänsla brukar passa fint.
Favoritartist?
Rufus. Eller Kate. Eller nåt annat.
Låt som gör dig glad?
Standardsvaret är att den mesta musik jag lyssnar på, det vill säga även de mest deprimerade låttexterna, gör mig glad. Men just nu tokdansar jag med ett stort leende på läpparna varje gång jag hör "Pull Shapes" med The Pipettes.
Bästa låten?
Brukar skifta mellan "Wuthering Heights" med Kate Bush, "April Fools" med Rufus Wainwright, och den långa 12-tumsversionen av "He's on the beach" med Kirsty MacColl.
Sämsta låten?
Fömodligen "Achy Breaky Heart" med Billy Ray Cyrus.
Bästa partyhiten?
"Dedicated Follower of Fashion" med Kinks. Hör den inte så ofta nuförtiden, men en gång i tiden var det ett absolut måste på förfesterna.
I din mp3?
Min mp-vad...?
Meet your polyester queen, Francine
Jag har fortfarande inte använt mitt Scratch-and-Sniff-kort som följde med DVD-utgåven av John Waters Polyester. Och den köpte jag för... exakt hur många år sedan? Tre, förmodligen. Kanske fyra. Borde jag kanske bara dags att gnugga och sniffa litet snart och inte bara vänta på att det rätta tillfället ska infinna sig, för de perfekta tillfällena gör sällan det. Hellre förbruka än spara. Och även om jag är lite nervös för vissa dofterna lär jag överleva det mesta, till och med skunkdoften.
Vad hände förresten med gnuggklistermärken? Inte dags för en revival snart, eller har jag redan missat den?
Vad hände förresten med gnuggklistermärken? Inte dags för en revival snart, eller har jag redan missat den?
And I don't believe in magic anymore Jeane
Egentligen har jag ingen lust att skriva mer- Ingenting viktigt iallafall. Egentligen har jag bara lust att rabbla listor, statistik, fakta. Vill låta den här loggen bli som en daglig valrapport. Eller, eftersom de flesta listorna kommer bahandla antingen musik eller film, en av Q magazines förhatliga listnummer- fast utan vare sig Oasis, REM eller Beat-fucking-els. Här kommer en lista med sextiosex låtar (okej, även min ork tryter, jag kom aldrig upp till hundra) som inte brukar finnas med på listor med låtar. De barn som är lite styvmoderligt behandlade men behöver kärlek ändå. Någon mer eftertanke finns inte bakom det här inlägget. Enjoy!
Altered Images: I could be Happy
Aneka: Japanese Boy
Laurie Anderson: O Superman
Fiona Apple: Paper Bag
Architecture in Helsinki: Do the whirlwind
B-52's: Legal Tender
Bananarama: Cheers then
Blondie: Pretty baby
Kate Bush: Houdini
Belinda Carlisle: Heaven is a place on Earth
The Carpenters: Goodbye to Love
Cocteau Twins: Lorelei
Cristina: Is that all there is?
The Crystals: He hit me (and it felt like a kiss)
Bobby Conn: Never get ahead
Jackie De Shannon: The Weight
Fear of Pop: In Love
Final Fantasy: This is the dream of Win and Regine
Flying Lizards: Money
Serge Gainsbourg: Je suis venu que te dire je m'en vais
A Girl called Eddie: People used to dream about the Future
The Go-Betweens: Part company
The Go-Go's: Vacation
Margo Guryan: Someone like you
Françoise Hardy: Traume
The Kinks: Celluloid Heroes
Lene Lovich: Tonight
Kirsty MacColl: Dear John
Magnetic Fields: Busby Berkeley Dreams
MacAlmont & Butler: Yes
Kate & Anna McGarrigle: Complainte pour St. Catherine
Joni Mitchell: California
Giorgio Moroder: Together in electric dreams
Leona Naess: New York Baby
Joanna Newsom: The Sprout and the bean
Nico: These days
Laura Nyro: New York tendaberry
Sinead O'Connor: The Last day of our Acquaintance
Mary Margaret O'Hara: Body in trouble
Yoko Ono: Walking on thin ice
Orange Juice: L.O.V.E. Love
Pet Shop Boys: Nervously
Pretenders: Talk of the Town
Primitives: Crash
Propaganda: Duel
Pulp: Babies
Raissa: Walk right through
Les Rita Mitsouko: Le Petit train
Shangri-las: Past, present and Future
William Shatner: That's me trying
Sandie Shaw: Jeane
Sister Sledge: He's the greatest dancer
Sparks: The Number One song in Heaven
Dusty Springfield: I'd rather leave while I'm in love
Strawberry Switchblade: Since Yesterday
The Sundays: here's where the story ends
Rachel Sweet: Tonight Ricky
Talking Heads: Thank you for sending me an Angel
The Tammys: Egyptian Shumba
Tom Tom Club: Genius of Love
Tracey Ullman: You broke my heart in 17 places
Martha Wainwright: Bloody Motherfucking Asshole
Rufus Wainwright: The Art Teacher
The Waitresses: I know what boys like
Jane Wiedlin: Rush Hour
Mari Wilson: Just What I always wanted
Altered Images: I could be Happy
Aneka: Japanese Boy
Laurie Anderson: O Superman
Fiona Apple: Paper Bag
Architecture in Helsinki: Do the whirlwind
B-52's: Legal Tender
Bananarama: Cheers then
Blondie: Pretty baby
Kate Bush: Houdini
Belinda Carlisle: Heaven is a place on Earth
The Carpenters: Goodbye to Love
Cocteau Twins: Lorelei
Cristina: Is that all there is?
The Crystals: He hit me (and it felt like a kiss)
Bobby Conn: Never get ahead
Jackie De Shannon: The Weight
Fear of Pop: In Love
Final Fantasy: This is the dream of Win and Regine
Flying Lizards: Money
Serge Gainsbourg: Je suis venu que te dire je m'en vais
A Girl called Eddie: People used to dream about the Future
The Go-Betweens: Part company
The Go-Go's: Vacation
Margo Guryan: Someone like you
Françoise Hardy: Traume
The Kinks: Celluloid Heroes
Lene Lovich: Tonight
Kirsty MacColl: Dear John
Magnetic Fields: Busby Berkeley Dreams
MacAlmont & Butler: Yes
Kate & Anna McGarrigle: Complainte pour St. Catherine
Joni Mitchell: California
Giorgio Moroder: Together in electric dreams
Leona Naess: New York Baby
Joanna Newsom: The Sprout and the bean
Nico: These days
Laura Nyro: New York tendaberry
Sinead O'Connor: The Last day of our Acquaintance
Mary Margaret O'Hara: Body in trouble
Yoko Ono: Walking on thin ice
Orange Juice: L.O.V.E. Love
Pet Shop Boys: Nervously
Pretenders: Talk of the Town
Primitives: Crash
Propaganda: Duel
Pulp: Babies
Raissa: Walk right through
Les Rita Mitsouko: Le Petit train
Shangri-las: Past, present and Future
William Shatner: That's me trying
Sandie Shaw: Jeane
Sister Sledge: He's the greatest dancer
Sparks: The Number One song in Heaven
Dusty Springfield: I'd rather leave while I'm in love
Strawberry Switchblade: Since Yesterday
The Sundays: here's where the story ends
Rachel Sweet: Tonight Ricky
Talking Heads: Thank you for sending me an Angel
The Tammys: Egyptian Shumba
Tom Tom Club: Genius of Love
Tracey Ullman: You broke my heart in 17 places
Martha Wainwright: Bloody Motherfucking Asshole
Rufus Wainwright: The Art Teacher
The Waitresses: I know what boys like
Jane Wiedlin: Rush Hour
Mari Wilson: Just What I always wanted
When at last it didn't ring I knew it wasn't you
MR HAPPY INSTALLATION MAN ringer på BREWSTERS dörr en fredagseftermiddag.
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Hej, jag skulle ominstallera bredbandet i din lägenhet idag."
BREWSTER (halvnaken och nyligen uppstigen efter att ha blivit väckt under den dagliga eftermiddagstuppluren): "Eh... jaha.... var det idag? OK, kom in då."
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Tyvärr måste du flytta samtliga möbler i din lägenhet så att de står minst en meter från väggen."
Femton minuter, och mycket hårt arbete, svett och tårar senare
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Nej, det funkar inte, vi får tyvärr återkomma angående bredbandet. Dessutom fungerar inte ditt telefonjack länge, så du borde kontakta Telia om det."
BREWSTER: "#£$¤%&!!!!"
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Hej, jag skulle ominstallera bredbandet i din lägenhet idag."
BREWSTER (halvnaken och nyligen uppstigen efter att ha blivit väckt under den dagliga eftermiddagstuppluren): "Eh... jaha.... var det idag? OK, kom in då."
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Tyvärr måste du flytta samtliga möbler i din lägenhet så att de står minst en meter från väggen."
Femton minuter, och mycket hårt arbete, svett och tårar senare
MR HAPPY INSTALLATION MAN: "Nej, det funkar inte, vi får tyvärr återkomma angående bredbandet. Dessutom fungerar inte ditt telefonjack länge, så du borde kontakta Telia om det."
BREWSTER: "#£$¤%&!!!!"
Change equals death
Någon skrek till efter mig när jag vandrade nerför Fredsgatan häromdagen: "Men du! Vänta! Det är ju du!" Jag vände mig om och efter mig rusade Sofia- Sofia som jag inte sett på tio år, Sofia som var den jag höll hårt i handen när jag flyttade hemifrån för tolv långa år sedan, DEN Sofia. Och det var kul att se henne, jag är absolut inte den som skruvar obekvämt på mig när folk från mitt förflutna dyker upp på nytt. Så vi pratade om allt och inget, och bara för att hon frågade mig om jag hade familj och barn var jag tvungen att fråga henne precis samma utslitna frågor som hon ställde till mig. Men mest av allt förundrades jag över hur vuxen hon såg ut, visst jag hade förväntat mig att hon skulle åldrats, men det där gråkoftade, tantuppklippta, dyrahandväskiga var jag inte beredd på. Vart hade det busiga tagit vägen?
Något liknande tänkte jag när jag såg ytterligare en gammal gymnasiebekant agera valreporter på SVT. Och denna gymnasiebekant som var vild, tuff, farlig och alltsomoftast kunde hittas sovande utanför Tingvallagymnasiet måndag morgon med ett paket filmjölk utsmetat i håret. Och nu sitter hon koftbeklädd och peroxidblonderad i SVT och slickar röv på Gustav Fridolin; visst, jag beundrar att folk tar sig upp, upp och vidare,hon verkar fortfarande mycket sympatisk. Men, en del av den trettioårskrisande Brewster vill att allt ska vara som det var förut, allt de häftiga och balla på sklolgården fortfarande ska vara det, och framför allt att ingen ska se på mig, tio år senare, och se en koftbeklädd gubbe.
Något liknande tänkte jag när jag såg ytterligare en gammal gymnasiebekant agera valreporter på SVT. Och denna gymnasiebekant som var vild, tuff, farlig och alltsomoftast kunde hittas sovande utanför Tingvallagymnasiet måndag morgon med ett paket filmjölk utsmetat i håret. Och nu sitter hon koftbeklädd och peroxidblonderad i SVT och slickar röv på Gustav Fridolin; visst, jag beundrar att folk tar sig upp, upp och vidare,hon verkar fortfarande mycket sympatisk. Men, en del av den trettioårskrisande Brewster vill att allt ska vara som det var förut, allt de häftiga och balla på sklolgården fortfarande ska vara det, och framför allt att ingen ska se på mig, tio år senare, och se en koftbeklädd gubbe.
Oh Sweet Blindness
Tomas har redan hunnit blogga om det, men om nu någon har missat det tänker jag upprepa den fantastiska nyheten, om och om igen: skivbutiken Rocks, som väl tidigare mest varit kända för sitt halvtrista utbud och sina halvhöga priser, har helt plötsligt fått en snilleblixt och beslutat sig för att sänka priset på samtliga sina fullängdsskivor till 139:90. Jag är förundrad- det var ju de summorna man fick ge för en cd-skiva när jag flyttade till Göteborg för många långa år sedan. Och sedan des har det bara stigit och stigit, tills nu detta. Varför har ingen smart/modig skivhandlare försökt sig på prissänkning innan? Jag uppmanar er alla att gå man ur huse och köpa så många skivor ni bara har råd med på Rocks. Visa skivbranchen att det här är ett beundransvärt initiativ. Om det går bra så kanske cdpriset går ner med en hundralapp till. Eller kanske inte.
Glädjefnatt som jag fick och nyrik som jag är köpte jag Scissor Sisters och Hello Saferides senaste alster idag på just Rocks. Jag kanske har varit ouppmärksam, men varför har ingen sagt till mig att briljanta b-filmsaktrisen Veronica Cartwright är Scissor Sisters nya coverstar? Jag visste förvisso att Veronica alltid haft klass. Även när hon medverkar i tredje klassens dynga som Scary Movie 2. Och i bara farten råkade jag boka biljetter både till Stockholmsresa och Romdito. Sådant har en manisk skivköpare råd med, nu när Rocks sänker sina priser, ser ni.
Glädjefnatt som jag fick och nyrik som jag är köpte jag Scissor Sisters och Hello Saferides senaste alster idag på just Rocks. Jag kanske har varit ouppmärksam, men varför har ingen sagt till mig att briljanta b-filmsaktrisen Veronica Cartwright är Scissor Sisters nya coverstar? Jag visste förvisso att Veronica alltid haft klass. Även när hon medverkar i tredje klassens dynga som Scary Movie 2. Och i bara farten råkade jag boka biljetter både till Stockholmsresa och Romdito. Sådant har en manisk skivköpare råd med, nu när Rocks sänker sina priser, ser ni.
I read the news today, Oh Boy
Jag och Tomas sprang runt på bokmässan i söndags. Snåla som vi är passade vi på att sneaka in medan de hade happy hour i entrén. Vi var inte ensamna om den tanken- köerna ringlade sig långa från Svenska Mässan; kulturintresserade är väl i regel inte de som har de allra fetaste plånböckerna. Väl inne villade vi på sedvanligt runt bland stånd, samlandes på oss gratisbroschyrer från alla möjliga och omöjliga småförlag, sippandes på ohemulskt dyrt kaffe. Annars var det den vanliga kändisspottingen som gällde, idel väntade namn: Guillou, Ranelid, Martin Kellerman, Björn Hellberg, Ulf Stark, Katarina Ewerlöf , Ulf Elving och Linda Rosing (min gud, finns det någonting den kvinnan inte tänker försöka sig på? teve, litteratur, politik - termen universalgeni ligger inte långt borta) Jag kände mig ack så kulturell. Tomas stod för större delen av minglandet, medan jag stod för större delen av bokinköpen. Detta blev inköpt:
* Magnus Ljung: Svordomsboken
* The Best Movies of the 80s (Taschen)
* Tove Jansson: Småtrollen och den stora översvämningen
* Det kan inte vara sant och Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar (Kartago)
Det här sammanfattar rätt väl mina (enda?) intressen här i livet: lingvistik, åttiotalsfilm, Mumintrollen och löpsedlar. Faktum är att de två sistnämnda böckerna är de jag värdesätter mest - de jag egentligen borde köpt för länge sedan. För sanningen att säga finns det nog ingenting som fascinerar/roar/äcklar mig så mycket som kvällstidningarnas löpsedlar, och dessa båda böcker innehåller falska löpsedlar som konstruerats av autentiska löp som klippts sönder och samman för att sedan klistras ihop för att bilda nya rubriker. Slutresultatet blir briljant bitande samtidssatir samtidigt som det får mig att skratta mig tårögd. Egentligen skall löpen ses och inte bara läsas, men exempellöp från böckerna är:
"LOKETS PAPPA avslöjar allt OM SITT SEXLIV - BILDER"
"CAROLA och Runar TAFSADE PÅ KVINNOR på väg till BIBELMÖTE"
"Kungen & Silvia: DÄRFÖR ÄR VI MER OTROGNA PÅ VÅREN"
"KIKKI Danielsson tvångsintagen på MENTALSJUKHUS EFTER TV-GALAN"
Faktum är att samtliga löp som innehåller namnen KIKKI och Danielsson är hysteriskt roliga. Och de är många. Det mest tragiska är väl egentligen att det fåtal äkta löpsedlar som smugits in i boken ter sig som minst lika bisarra som de falska - "Så lyckades BRIGIT NILSSON hålla sin DÖD HEMLIG I 16 DYGN" - och att många av de falska inte verkar alltför långt borta från det vi kallar verklighet. Köp, läs, skratta, gråt!
* Magnus Ljung: Svordomsboken
* The Best Movies of the 80s (Taschen)
* Tove Jansson: Småtrollen och den stora översvämningen
* Det kan inte vara sant och Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar (Kartago)
Det här sammanfattar rätt väl mina (enda?) intressen här i livet: lingvistik, åttiotalsfilm, Mumintrollen och löpsedlar. Faktum är att de två sistnämnda böckerna är de jag värdesätter mest - de jag egentligen borde köpt för länge sedan. För sanningen att säga finns det nog ingenting som fascinerar/roar/äcklar mig så mycket som kvällstidningarnas löpsedlar, och dessa båda böcker innehåller falska löpsedlar som konstruerats av autentiska löp som klippts sönder och samman för att sedan klistras ihop för att bilda nya rubriker. Slutresultatet blir briljant bitande samtidssatir samtidigt som det får mig att skratta mig tårögd. Egentligen skall löpen ses och inte bara läsas, men exempellöp från böckerna är:
"LOKETS PAPPA avslöjar allt OM SITT SEXLIV - BILDER"
"CAROLA och Runar TAFSADE PÅ KVINNOR på väg till BIBELMÖTE"
"Kungen & Silvia: DÄRFÖR ÄR VI MER OTROGNA PÅ VÅREN"
"KIKKI Danielsson tvångsintagen på MENTALSJUKHUS EFTER TV-GALAN"
Faktum är att samtliga löp som innehåller namnen KIKKI och Danielsson är hysteriskt roliga. Och de är många. Det mest tragiska är väl egentligen att det fåtal äkta löpsedlar som smugits in i boken ter sig som minst lika bisarra som de falska - "Så lyckades BRIGIT NILSSON hålla sin DÖD HEMLIG I 16 DYGN" - och att många av de falska inte verkar alltför långt borta från det vi kallar verklighet. Köp, läs, skratta, gråt!
I've been out walking, I don't do too much talking these days
Och efter att ha raderat och besvarat och raderat lite till hade jag till slut inga obesvarade meddelanden kvar i inkorgen på Qruiser. Jag kan andas ut och genast kändes livet lite mindre stressande. Nu får det räcka på ett tag. Karaktärsfasthet har ju aldrig varit min starka sida, men jag ska, om inte hålla mig från Qruiser för all framtid, så iallafall inte vara speciellt aktiv där ett tag. Böglivet får inskräknas till gs2h en gång i månaden. Hösten borde fyllas med andra, mycket mer harmoniserande och mindre kvävande saker. Såsom sömn, New York Tendaberry, kaneliste, brevskrivande, lövsparkarpromenader, pirogbak och ytterligare ett Woody-maraton. Något mer? Idag blir det bokmässa. Vilket innebär att det här är den första vita helgen jag haft på evigheter, och det känns bra. Mycket bra.
You'd better work!
... och bara några dagar efter att Alliansen gått segrande ur valstriden börjar det pratas om "omstruktureringar" och "omfördelningar av resurserna"på jobbet, och jag föreställer mig att dessa omstruktureringar betyder att jag kommer förlora mitt jobb. Visst, det är ett worst case scenario, men nu har tankarna kommit igång i mitt huvud. Och hur kul är det av vara arbetslös i Alliansens Sverige? Och hur lätt kommer det bli att hitta ett nytt jobb när man arbetar inom den offentliga sektorn? Fuck.
Facts are simple and facts are straight
Jag satt ute på Hisingen igår kväll med vänsterpacket, i form av Ida, Sissi och Mikael, för att följa valvakan. Sissi hade bakat chokladmuffins så vi skulle ha något att trösta oss med om valresultatet skulle bli det förväntade. och utmärkta chokladmuffins var det. Eller nja... resultatet av själva valet var för mig rätt väntat, så för mig blev det ingen större besvikelse. Det som däremot fick mig märkbart irriterad var SVT:s valvaka. Amatörmässigt och totalförvirrande. Sverker Olofsson och Katarina Sandström hade till och med gjort kardinalfelet att välja likadana kavajer! Ska jag behöva vänta fyra år nu för att få återuppleva det orgasmiska i en perfekt regisserad valvaka? Själva charmen för mig som statistiknörd är att se alla grafer och siffror som tickar fram. Jag vill inte se mer av grå, okarismatiska politiker- framför allt inte Maud Olofsson. "Hon vill framställa sig själv som glad, men om man ser in i hennes ögon ser man hur ilsken hon egentligen är" sade en märkbart uppskrämd Sissi- vad jag vill ha är fakta, fakta, fakta. Jag vill se hur man röstade i kommunalvalet i Lycksele och jag vill se hur handikappade småföretagare lade sina röster. TV 4 klarade sig lite bättre än SVT, men inte mycket. Skärpning!
Någon nämnde tanken på att emigrera. Kristoffer har gjort detsamma i sin blogg. England är och har ju alltid varit ett alternativ...
...tills jag upptäckte en fantastisk internetsajt, där all den valstatisktik jag saknade under vakan fanns att hitta. Och jag kastade mig in i siffornas och stapeldiagrammens värld. Och vid närmare studium av valresultatet visar det sig att jag trivs rätt bra i mitt valdistrikt, Kortedala 6. Där fick vänsterblocket sammanlagt 76,6. Så det där snacket om emigrering kanske var rätt förhastat. Det kanske är här jag hör hemma trots allt, i Kortedala 6.
Någon nämnde tanken på att emigrera. Kristoffer har gjort detsamma i sin blogg. England är och har ju alltid varit ett alternativ...
...tills jag upptäckte en fantastisk internetsajt, där all den valstatisktik jag saknade under vakan fanns att hitta. Och jag kastade mig in i siffornas och stapeldiagrammens värld. Och vid närmare studium av valresultatet visar det sig att jag trivs rätt bra i mitt valdistrikt, Kortedala 6. Där fick vänsterblocket sammanlagt 76,6. Så det där snacket om emigrering kanske var rätt förhastat. Det kanske är här jag hör hemma trots allt, i Kortedala 6.
Sloshy sloshy sloshy sloshy, get that dirty shirty clean
Under hela våren och sommaren har jag åkt till Stockholm för att sköta min tvätt. Visst, jag har oftast kommit med andra förevändningar för att åka: goda vänner, Slick, komma bort från Göteborg, men nu kan jag erkänna: det var tvätten som var huvudorsaken. Slick, Daniel, Micke, Kristoffer och alla ni andra, jag älskar er, men ni är snäppet mindre viktiga än min renlighet. Förbannade vare dessa försvunna tvättstugenycklar!
I fredags var jag iallafall och köpte ut nya nycklar. Jag vandrade in i Bostadsbolagets lokaler, betalade mina pengar, fick nycklar och gick hem. Ska det verkligen vara så enkelt? Vem som helst kan ju köpa ut nycklar genom att bara gå in och uppge en adress. Borde inte Bostadsbolaget ha bättre koll? Mina ondskefulla grannar kan ju faktiskt ta sig in i min lägenhet rätt lätt om de köper ut nycklar. Hell, eftersom saker och ting försvinner härinne med jämna mellanrum tror jag de redan har tagit sig in här. Nåväl, nu slipper jag iallafall åka mer till Stockholm- åtta tvättmaskinsladdningar kördes igår. Det var välbehövligt- nu kanske jag kan byta underkläder oftare än en gång i veckan.
Nu blir det röstning och sedan valvakefest på Hisingen.
I fredags var jag iallafall och köpte ut nya nycklar. Jag vandrade in i Bostadsbolagets lokaler, betalade mina pengar, fick nycklar och gick hem. Ska det verkligen vara så enkelt? Vem som helst kan ju köpa ut nycklar genom att bara gå in och uppge en adress. Borde inte Bostadsbolaget ha bättre koll? Mina ondskefulla grannar kan ju faktiskt ta sig in i min lägenhet rätt lätt om de köper ut nycklar. Hell, eftersom saker och ting försvinner härinne med jämna mellanrum tror jag de redan har tagit sig in här. Nåväl, nu slipper jag iallafall åka mer till Stockholm- åtta tvättmaskinsladdningar kördes igår. Det var välbehövligt- nu kanske jag kan byta underkläder oftare än en gång i veckan.
Nu blir det röstning och sedan valvakefest på Hisingen.
Things will never be the same again
Det här med partipolitisk tillhörighet igen- kanske jag lägger för stor vikt vi det när jag förhåller mig till andra människor. Kanske lever jag i en skyddad verkstad, eftersom alla i min närmsta bekantskapskrets har ungefär samma partifärg som jag; vänsterpack är vi allihopa. Jag kan förvisso umgås hjälpligt med andra med helt annan uppfattning, även om det tar emot. Maria, min bästa kollega på jobbet, och jag har egentligen inga problem. Hon vet var jag står och jag vet vad hon står, och det är okej- vi har trots allt helt olika uppväxter och hemförhållanden. Det finns någon sorts tyst samförstånd mellan oss.
Men idag satt två av mina kollegor runt fikabordet och diskuterade det stundande valet. En av kollegorna arbetar jag rätt nära, och henne har jag hittills respekterat. Hell, jag skulle nästa kunna säga att jag tycker om henne... mycket. Jag blev därför fårvånad när hon utbrast att hon minsann skulle rösta på kristdemokraterna, för det hade de alltid gjord- och dessutom hade de så "sunda värderingar". Sunda värderingar, my ass. Nu ska jag hädanefter hänga med Eva på jobbet, hon är en stentuff kvinna som röstar på FI. Så kanske lägger jag för stor vikt vid partifärg, men det finns faktiskt gränser. Jag kan faktiskt inte hänga med kd-kollegor.
Men idag satt två av mina kollegor runt fikabordet och diskuterade det stundande valet. En av kollegorna arbetar jag rätt nära, och henne har jag hittills respekterat. Hell, jag skulle nästa kunna säga att jag tycker om henne... mycket. Jag blev därför fårvånad när hon utbrast att hon minsann skulle rösta på kristdemokraterna, för det hade de alltid gjord- och dessutom hade de så "sunda värderingar". Sunda värderingar, my ass. Nu ska jag hädanefter hänga med Eva på jobbet, hon är en stentuff kvinna som röstar på FI. Så kanske lägger jag för stor vikt vid partifärg, men det finns faktiskt gränser. Jag kan faktiskt inte hänga med kd-kollegor.