Shoplifters of the world, unite!
Jag vill att alla queerklubbar i Sverige slår sina påsar ihop och skapar ett gemensamt kalendarium. I helgen var det Slick och gs2h som krockade, och jag slet mitt hår i förtvivlan innan det slut blev Rufus Wainwrights spelning på Dramaten som fällde avgörandet. Det blev Stokholm och en fantastisk slickkväll. Men samtidigt verkar det som om jag missade en fantastisk gs2hkväll.
Det kan väl inte bara jag som gärna skulle gå på queerklubbkvällar även i städer jag inte bor i. Hur svårt kan det vara att synka? Så Slick, gs2h, Defekt, Idyll, Klubb Fête, Stolthet och Fördom, stråla samman, utarbeta ett schema. Jag reser gärna land och rike runt för en skull. Om ni ger mig möjligheten, det vill säga.
Det kan väl inte bara jag som gärna skulle gå på queerklubbkvällar även i städer jag inte bor i. Hur svårt kan det vara att synka? Så Slick, gs2h, Defekt, Idyll, Klubb Fête, Stolthet och Fördom, stråla samman, utarbeta ett schema. Jag reser gärna land och rike runt för en skull. Om ni ger mig möjligheten, det vill säga.
I'm tired of travelling, I want to be somewhere
Till nästa storresa jag gör ska jag göra mer research, jag lovar. Nu hände det sig så att Magnetic Fields gjorde fem spelningar under tiden jag var i Chicago, och alla fem var slutsålda sedan länge. Visserligen var jag och såg Blue Man Group istället, vilket var roligt, men det var ju inte Stephin Merritt. Jag har sent omsider börjat komma in i hans senaste album- speciellt Nun's Litany och Too Drunk to Dream är fantastiska låtar - så det hade varit fantastiskt att få se det lajv. Men, men, kanske nästa Chicagoresa.
Annars gillade jag Chicago. Speciellt Wicker Park. Det är där filmversionen av High Fidelity utspelar sig. Så jag promenerade runt och kände mig som John Cusack, alternativt Ferris Bueller. Dollarn var billigare än någonsin; jag gick loss i stadsdelens trånga antikvariat och independentklädbutiker. Speciellt kan jag rekommendera Penelope's, Reckless Records, Myopic Books och seriebutiken Quimby's - om nu någon någongång skulle befinna sig i närheten. Eller så satt jag på något fik, tuggade på en bagel och kollade på alla Chicagobor som traskade förbi. Om man, som ordspråket säger, är vad man äter - ja, då har jag blivit till en bagel med cream cheese och svartvinbärssylt. Eller möjligtvis en cheesecake.
Och jag såg kändisar i Chicago- Runar Sögaard! Calle Norlén! Kersti Adams-Ray! Och José Gonzales på samma hotell som jag! Det märks sannerligen att Chicago är gamla svensktrakter. Jag vet inte om de gjorde staden till ett mer hippt och happening ställe, jag hade väl hellre träffat på Parker Posey eller Ellen Page, men man kan väl inte få allt.
Annars gillade jag Chicago. Speciellt Wicker Park. Det är där filmversionen av High Fidelity utspelar sig. Så jag promenerade runt och kände mig som John Cusack, alternativt Ferris Bueller. Dollarn var billigare än någonsin; jag gick loss i stadsdelens trånga antikvariat och independentklädbutiker. Speciellt kan jag rekommendera Penelope's, Reckless Records, Myopic Books och seriebutiken Quimby's - om nu någon någongång skulle befinna sig i närheten. Eller så satt jag på något fik, tuggade på en bagel och kollade på alla Chicagobor som traskade förbi. Om man, som ordspråket säger, är vad man äter - ja, då har jag blivit till en bagel med cream cheese och svartvinbärssylt. Eller möjligtvis en cheesecake.
Och jag såg kändisar i Chicago- Runar Sögaard! Calle Norlén! Kersti Adams-Ray! Och José Gonzales på samma hotell som jag! Det märks sannerligen att Chicago är gamla svensktrakter. Jag vet inte om de gjorde staden till ett mer hippt och happening ställe, jag hade väl hellre träffat på Parker Posey eller Ellen Page, men man kan väl inte få allt.
Go west!
Nu drar jag till Amerika. See ya round, bitches!
Sag mir wo die blumen sind
De där tyskarna var för tokiga alltså. När jag checkade in på mitt hotellrum låg det två tevetidningar uppslagna på sängen. Jag tänkte att jag skulle se lite dubbade filmer för att verkligen njuta av det germanska språket. Parker Posey eller Justin Theroux på tyska, hur sexigt kan det bli? Det anmärkningsvärda var att när jag tittade igenom filmrecensionerna för dagen upptäckte jag att de blandar recensioner av vanliga spelfilmer med tips om dagens bästa hårdporrullar. Alltså, inte i något litet undanskymt hörn av tidningen utan helt seriöst recenserat på mittuppslaget. När börjat Aftonbladet med det?
Sådant gör att jag gillar Tyskland. Förutom språket, då. Och Kiels hamnkvarter. Och Douglas Sirk, såklart.
Sådant gör att jag gillar Tyskland. Förutom språket, då. Och Kiels hamnkvarter. Och Douglas Sirk, såklart.
I love Europe
Nu har jag varit i Tyskland på speed-dating. Ytterligare en sak man kan bocka av på listan över vad man ska hinna med innan man dör.
I wanna make a movie, so let's star in it together
Jag hade egentligen tänkt sluta blogga, eller åtminstone ta en lång paus. Men Mattias återupptog sin blogg, och kan han så kan väl jag, typ. Folk går tydligen in här och kollar då och då, dessutom. Har ni inget bättre för er?
Just nu är jag mest spänd kring Göteborgs Filmfestival som startar i veckan. Framför allt eftersom mitt livs kärlek Parker Posey kommer till Göteborg för att promota nya filmen Broken English. Om hon dyker upp i samband med min visning vet jag inte, men för en gångs skull känner jag en slags kändiskåthet. Om motspelaren Justin Theroux dyker upp är än så länge osagt, men hoppas kan man ju alltid.
I övrigt ska jag se så mycket film jag bara hinner. Just nu har jag elva filmer inplanerade- om man räknar bort de filmer som jag råkat boka in mig på trots att jag arbetar. Det är lätt att glömma bort ibland. Förutom redan nämnda Broken English, så är det: Lars and the real girl, Annie Leibovitz: life through a lens, Après lui, Ben X, The Aerial, Dr. Plonk, Brand Upon the Brain!, Someone Else, Les Chansons d'Amour och The Savages. Jag återkommer efetr hand med huruvida filmerna är något att se eller bara sedvanligt festivaldravel.
Annars ses vi väl ute i biomörkret. Hälsa Parker från mig om ni träffar henne!
Just nu är jag mest spänd kring Göteborgs Filmfestival som startar i veckan. Framför allt eftersom mitt livs kärlek Parker Posey kommer till Göteborg för att promota nya filmen Broken English. Om hon dyker upp i samband med min visning vet jag inte, men för en gångs skull känner jag en slags kändiskåthet. Om motspelaren Justin Theroux dyker upp är än så länge osagt, men hoppas kan man ju alltid.
I övrigt ska jag se så mycket film jag bara hinner. Just nu har jag elva filmer inplanerade- om man räknar bort de filmer som jag råkat boka in mig på trots att jag arbetar. Det är lätt att glömma bort ibland. Förutom redan nämnda Broken English, så är det: Lars and the real girl, Annie Leibovitz: life through a lens, Après lui, Ben X, The Aerial, Dr. Plonk, Brand Upon the Brain!, Someone Else, Les Chansons d'Amour och The Savages. Jag återkommer efetr hand med huruvida filmerna är något att se eller bara sedvanligt festivaldravel.
Annars ses vi väl ute i biomörkret. Hälsa Parker från mig om ni träffar henne!
Tous les garçons et les filles
Jag är inte helt säker, men detta kan vara mina två favoritpersoner i hela universum. Det är främst dansen i slutet av videon som gör mig osäker; men vad tusan, perfektion skulle ju annars vara så trist.
Buy both and feel decieved
Att flyga med Ryanair känns mer och mer som ett kommersiellt jippo. Jag antar att det är sådant man får stå ut med om kan kommer över så billiga biljetter som vi gjorde. VAd hände med de simpla flygresorna från några år tillbaka? Nu springer flygvärdinnorna upp och ner i mittgången och försöker kränga saker stup i kvarten- är det inte kaffe eller te så är det hörlurar eller lotter. Planets inredning ser numera ut som en enda stor reklambillboard. Gult och skrikigt. Det skulle inte förvåna mig om, vid ett katastroftillfälle, syrgasmasken och flytvästarna också dekorerats med något käckt reklambudskap. Livförsäkringar, kanske?
Det stör mig egentligen inte speciellt mycket, även om jag skulle vilja slippa bli väckt stup i kvarten av att någon blond flygvärdinnetyp viftar en ryanairlott i mitt ansikte. Jag vill ju bara sova på planet.
En liten lustig sak som Ryanair numera lagt sig till med är systemet med Priority Tickets. Som om folk som flyger med bolaget verkligen skulle vara de som lägger extra pengar på VIP-biljetter!? Men jag verkar ha fel, det var en hel del resenärer som kom till gaten utrustade med biljetter i samma skrikande gula nyans som stolssätena på planet; Se på oss! Vi får gå före er andra simpla andraklassresenärer!
Vad de där VIP-biljetterna egentligen tycks betyda är att man får stå och köa som alla oss andra dödliga, men cirka en halv till en minut kortare. Har man väntat i en halvtimme, kan man verkligen inte stå ut en ynka minut till?Tydligen är det värt pengarna för vissa. Jag står längst bak i kön, himlar med ögonen, drömmer och en lugn och fridfull resa, och Ryanair skrattar hela vägen till banken.
Det stör mig egentligen inte speciellt mycket, även om jag skulle vilja slippa bli väckt stup i kvarten av att någon blond flygvärdinnetyp viftar en ryanairlott i mitt ansikte. Jag vill ju bara sova på planet.
En liten lustig sak som Ryanair numera lagt sig till med är systemet med Priority Tickets. Som om folk som flyger med bolaget verkligen skulle vara de som lägger extra pengar på VIP-biljetter!? Men jag verkar ha fel, det var en hel del resenärer som kom till gaten utrustade med biljetter i samma skrikande gula nyans som stolssätena på planet; Se på oss! Vi får gå före er andra simpla andraklassresenärer!
Vad de där VIP-biljetterna egentligen tycks betyda är att man får stå och köa som alla oss andra dödliga, men cirka en halv till en minut kortare. Har man väntat i en halvtimme, kan man verkligen inte stå ut en ynka minut till?Tydligen är det värt pengarna för vissa. Jag står längst bak i kön, himlar med ögonen, drömmer och en lugn och fridfull resa, och Ryanair skrattar hela vägen till banken.
I have a dream when I close my eyes: I wish my hair was ten feet high!
Jag ids inte gå och se den nya versionen av John Waters Hairspray. Enbart risken att få se en av mina favoritfilmer massakreras gör att jag håller mig borta. Visst, recensionerna har inte varit dåliga alls, men jag skulle inte vilja se Michelle Pfeiffer, John Travolta och what's-her-name försöka sig på de roller som legendarerna Debbie Harry, Divine och Ricki Lake spelade i ursprungsfilmen. Och, precis som alla andra, kan jag inte alls förstå varför rollen som Edna Turnblad (spelad av Divine första vändan) spelas av en man! Travolta dessutom!
Under min gymnasietid fanns en kort men lycklig period då jag såg Hairspray en gång per dag. Jag överdriver inte. Jag hade den på ett gammalt videoband, ty detta var på den tiden då begreppet DVD inte fanns i var man mun. Idag tar jag fram filmen då och då och tittar. Ikväll sänds filmen på SVT, då kommer jag sitta bänkad igen. Det hoppas jag ni också kommer att göra.
Innan filmen börjar kommer jag lyssna vidare på St. Vincents nya skiva Marry Me. Den damp ner i brevlådan häromveckan och jag har inte kunnat ta ut den ur skivspelaren sedan dess. För det är så här jag egentligen ville att Kate Bushs combackplatta skulle låta. Eller Bat for Lashes debut för den delen. Det är vackert, skevt och skruvat, änglakörer och yviga gitarrer om vartannat och fullständigt omöjligt för mig att sluta lyssna till. Kvällens musik- och filmintag är således spikat.
Under min gymnasietid fanns en kort men lycklig period då jag såg Hairspray en gång per dag. Jag överdriver inte. Jag hade den på ett gammalt videoband, ty detta var på den tiden då begreppet DVD inte fanns i var man mun. Idag tar jag fram filmen då och då och tittar. Ikväll sänds filmen på SVT, då kommer jag sitta bänkad igen. Det hoppas jag ni också kommer att göra.
Innan filmen börjar kommer jag lyssna vidare på St. Vincents nya skiva Marry Me. Den damp ner i brevlådan häromveckan och jag har inte kunnat ta ut den ur skivspelaren sedan dess. För det är så här jag egentligen ville att Kate Bushs combackplatta skulle låta. Eller Bat for Lashes debut för den delen. Det är vackert, skevt och skruvat, änglakörer och yviga gitarrer om vartannat och fullständigt omöjligt för mig att sluta lyssna till. Kvällens musik- och filmintag är således spikat.
Give me back my name
Jag satte mig på stadsbiblioteket och försökte hitta information om Glasgow, läste guidebok efter guidebok och kladdade i mitt kollegieblock ner spridda adresser till pubar, klubbar och skivaffärer samt sevärdheter som jag trots mig motvilja mot dylika faktiskt kan tänka mig att besöka. Sedan frågade jag Javí, som bott i Glasgow en längre tid, vad han tyckte jag skulle göra och med ens kastades mina nynedskrivna planer omkull. Hans åsikter skilde sig diametralt från guidebokförfattarnas. De klubbar böckerna framställer som smaklösa köttmarknader kallade han skojiga och opretentiösa. De klubbar som böckerna kallade ambitiösa och exklusiva kallade han stela och elitistiska. Vem ska man lita på? Egentligen vill jag lita blint på alla som fått förtroendet att skriva en bok- tro att de gjort grundlig research och att de tips som förmedlas är utarbetade av flera olika personer. Javí är, hur mycket jag än litar på hans omdöme, inte författare till resehandböcker. Det är hans egna åsikter och de är ytterst subjektiva. Nu måste jag väga deras ord mot varandra och bestämma vad jag ska hitta på nästa vecka. Eller så strövar jag fritt, helt utan planering och mål. Mitt resesällskap Daniel kanske ska ha ett ord med i laget också.
Den enda boken jag kan känna fullaständigt förtroende för är The Cheeky Guide to Brighton. Där får man veta de allra mest nödvändiga sakerna om Brighton: var man hittar ett bra fik, var man införskaffar sig sprit sent på kvällen, var man köper snygga secondhandkläder, och var man får tag i ett bra medium. Som en blandning av den insatte, personlige vännen och den påläste, mer objektive reseboksförfattaren. Tyvärr har det inte dykt upp någon Glasgowutgåva ännu.
S. har fått barn. Ungen ploppade ut ur hennes sköte i söndags, efter hon gått tre veckor över tiden. Äntligen, utbrister jag. Det jag inte förstår är varför de valde att kalla ungen för Vincent- jag tycker Miranda, som de tänkte från början, var ett mycket bättre namn. Men men, jag vänjer mig väl.
Den enda boken jag kan känna fullaständigt förtroende för är The Cheeky Guide to Brighton. Där får man veta de allra mest nödvändiga sakerna om Brighton: var man hittar ett bra fik, var man införskaffar sig sprit sent på kvällen, var man köper snygga secondhandkläder, och var man får tag i ett bra medium. Som en blandning av den insatte, personlige vännen och den påläste, mer objektive reseboksförfattaren. Tyvärr har det inte dykt upp någon Glasgowutgåva ännu.
S. har fått barn. Ungen ploppade ut ur hennes sköte i söndags, efter hon gått tre veckor över tiden. Äntligen, utbrister jag. Det jag inte förstår är varför de valde att kalla ungen för Vincent- jag tycker Miranda, som de tänkte från början, var ett mycket bättre namn. Men men, jag vänjer mig väl.
Your name was Deborah- DEBORAH!
Jag har en fascination för skådisar. Och jag har en fascination för döden. Så när skådisar dör blir jag alldeles till mig i trasorna. En konstig blandning av vemod och upphetsning. Deborah Kerr var lite av en favorit, så det var tråkigt att damen dog, trots att hon uppnått den aktingsfulla åldern av 86.
Nu blir det frossa i Deborah-filmer. Deborah, för hon var sannerligen ingen Debbie, och ingen Debs heller för den delen. Det är nog för mycket att hoppas på att SVT ska planera in en Kerr-kavalkad i tablåerna, så mina val blir gamla favoriterna Black Narcissus och Night of the Iguana. I den första spelar Deborah en rättrådig nunna i en techoncolorfärgad feberdröm i Himalayas alper. Den senare är ett skruvat Tennessee Willams-drama med bland andra Richard Burton och Ava Gardner. Båda extremt sevärda filmer.
Deborah, jag kommer att sakna dig.
Nu blir det frossa i Deborah-filmer. Deborah, för hon var sannerligen ingen Debbie, och ingen Debs heller för den delen. Det är nog för mycket att hoppas på att SVT ska planera in en Kerr-kavalkad i tablåerna, så mina val blir gamla favoriterna Black Narcissus och Night of the Iguana. I den första spelar Deborah en rättrådig nunna i en techoncolorfärgad feberdröm i Himalayas alper. Den senare är ett skruvat Tennessee Willams-drama med bland andra Richard Burton och Ava Gardner. Båda extremt sevärda filmer.
Deborah, jag kommer att sakna dig.
Dagens Liza
Alyssa Donahue (Liza Minnelli) i The OH in Ohio (2006):
"It's time to discover your vaginas!"
Det är svårt att tycka illa om en film som har Parker Posey, Paul Rudd och Miss Minnelli i rollistan, men The OH in Ohio träffar inte riktigt rätt. Filmen är en konstig hybrid mellan indierelationsdrama (tänk The Squid and the whale)och farsartad sexkomedi (tänk American Pie), men lyckas aldrig riktigt med någon av delarna. Det blir mest... underligt. Det sagt så är Parker Posey lika underbar som alltid, Paul Rudd fet och skäggig men ändå superhet, och jag undrar om inte Liza lånat hela sin utstyrsel från Kikki Danielssons senaste melodifestivalsförsök. Och det är ju alltid sevärt.
Release the stars
Jag är så stolt över att jag klarar av att facebooka och blogga på samma gång; vem sade att män inte hade simultankapacitet? Det som är så bra med facebook är att just som man är på väg att förlora intresset helt hittar man helt plötsligt en ny, festlig applikation. Denna veckan är det 6 degrees som jag roar mig med.
6 Degrees letar upp de närmaste vägarna mellan dig och valfri annan medlem på Facebook. Alltså en helt ny variant på den gamla six degrees of separation/Kevin Bacon-filosofin. Jag tycker det är hur underhållande som helst att leta upp okända länkar mellan dig och de allra största stjärnorna. Se bara på detta:
Facebook klarar alltså också av att leta reda på fiktiva karaktärer, som Eddie Monsoon. Way to go, Facebook! Jag är sju steg från Liza Minnelli, men hela åtta från Rufus Wainwright! Å, detta kommer jag sitta uppe med många sömnlösa nätter, det känner jag redan nu!
6 Degrees letar upp de närmaste vägarna mellan dig och valfri annan medlem på Facebook. Alltså en helt ny variant på den gamla six degrees of separation/Kevin Bacon-filosofin. Jag tycker det är hur underhållande som helst att leta upp okända länkar mellan dig och de allra största stjärnorna. Se bara på detta:
Facebook klarar alltså också av att leta reda på fiktiva karaktärer, som Eddie Monsoon. Way to go, Facebook! Jag är sju steg från Liza Minnelli, men hela åtta från Rufus Wainwright! Å, detta kommer jag sitta uppe med många sömnlösa nätter, det känner jag redan nu!
There's a man works down the chip-shop swears he's Elvis
Mitt internet hemma i Majorna krånglar för jämnan. Kanske betalar jag enbart för halva veckor, eller så har jag helt enkelt äntligen fått smaka på ComHems allmänt utskällda service. Nu förstår jag vad alla andra klagar på! Jag gissar på det sistnämnda, men jag vägrar låta bloggen självdö. Alla andra kan göra det, men inte min- inte ens ComHem kan stoppa mig från att blogga!
Efter att jag gått loss med saxen framför spegeln i helgen har jag nu under kort tid fått höra från två klasser på skolan att jag ser ut som Elvis Presley. Jag hade som vanligt siktat på Rufus Wainwright, men man kan inte få allt, kan man? Jag accepterar. Jag hoppas bara att de menar en ung snygg femtiotals-Presley, inte den fete avdankade Las Vegas-diton. Mer Jailhouse Rock än Suspicious Minds med andra ord. Dessutom är detta en välbehövlig paus från den gamla vanliga John Travolta-liknelsen.
'
Jag har bokat resa till Glasgow nu i slutet av oktober. Någon som vet vad man gör där- jag har själv inte mycket till koll. Tacksam för alla tips!
Efter att jag gått loss med saxen framför spegeln i helgen har jag nu under kort tid fått höra från två klasser på skolan att jag ser ut som Elvis Presley. Jag hade som vanligt siktat på Rufus Wainwright, men man kan inte få allt, kan man? Jag accepterar. Jag hoppas bara att de menar en ung snygg femtiotals-Presley, inte den fete avdankade Las Vegas-diton. Mer Jailhouse Rock än Suspicious Minds med andra ord. Dessutom är detta en välbehövlig paus från den gamla vanliga John Travolta-liknelsen.
'Jag har bokat resa till Glasgow nu i slutet av oktober. Någon som vet vad man gör där- jag har själv inte mycket till koll. Tacksam för alla tips!
You better work!
Mitt internet och min teve ligger nere för tillfället, och det är inte första gången det händer. Tack för det, ComHem! Så nu jobbar jag när jag kommer hem, och är tvungen att facebooka, filmtipsa och blogga på jobbet. Lite omvända världar, liksom.Vem vet, snart kanske jag kommer sitta med bag-in-boxen på jobbet, och sitta och skvallra över ett bord fyllt av bakverk hemma, också.
Till min glädje såg jag också att Kristina Lugn var ett av svaren i DN:s nutidsorientering som genomfördes igår. En glädje lik den då jag själv var med om att en fråga behandlade Carl Barks då jag gick på högstadiet. Och även om det gått cirka femton år sedan dess så är både Carl Barks och Kristina Lugn nu med i vår allmänbildningskanon. Alla bör veta vilka Carl och Krstina är- t.o.m bångstyriga femtonåringar. Hurra!
Till min glädje såg jag också att Kristina Lugn var ett av svaren i DN:s nutidsorientering som genomfördes igår. En glädje lik den då jag själv var med om att en fråga behandlade Carl Barks då jag gick på högstadiet. Och även om det gått cirka femton år sedan dess så är både Carl Barks och Kristina Lugn nu med i vår allmänbildningskanon. Alla bör veta vilka Carl och Krstina är- t.o.m bångstyriga femtonåringar. Hurra!
The Books that you bought were all I loved you for
Jag lyckades undvika Gynning och Schulman helt inne på Svenska Mässan i lördags. Däremot såg jag: Birgitta Stenberg, Tasso Stafilidis, Lasse Erikson, Fredrik Belfrage, Mats Strandberg, Liza Marklund, Ronnie Sandahl, Paolo Roberto, Ulf Elfving, Bert Karlsson, Åsa Waldau, Hans Alfredsson, Yeah yeah Wow wow-Martin, och den kanske störste av dem alla: Björn Ranelid. Sedan fick jag dock på pälsen av mitt sällskapeftersom jag var så till mig i trasorna efter att ha sett herr Ranelid. Han är tydligen en helt vanlig man, som du och jag, vilket jag någonstans vägrar tro. I min värld är alla författare, speciellt Björn, übermänniskor. Men ingen skymt av vare sig Kristina Lugn eller Kerstin Thorvall i år, apropå übermänniskor.
Inte kom jag hem tomhänt heller, det blev två lingvistikböcker, en bok om Tove Jansson, en om Film Noir, ytterligare en Tintinfigurin till samlingen, och ett par vykort. Samt en femtiokronorsbagel som hamnade i magen. Allt är som det alltid varit på bokmässor med andra ord. Nästa vecka väntar skivdito.
Inte kom jag hem tomhänt heller, det blev två lingvistikböcker, en bok om Tove Jansson, en om Film Noir, ytterligare en Tintinfigurin till samlingen, och ett par vykort. Samt en femtiokronorsbagel som hamnade i magen. Allt är som det alltid varit på bokmässor med andra ord. Nästa vecka väntar skivdito.
Lost weekend
Jag är inte död, jag har bara:
Suttit och prickat för helgens begivenheter på bokmässan. Jag vet inte alls vad jag ska göra; det är faktiskt första gången på mången år och dag som det är lättare att stryka över de saker jag inte vill ta del av. Alex Shulman och Carolina Gynnings föreläsning, med Adam-fucking-Alsing som moderator låter inte lockande alls. Istället tar jag med mig ett lusläst program, en väl tilltagen budget, samt en lämplig kikare för kulturkändisspotting.
Bilat upp till Marstrand. Har aldrig varit där förut. Det var rätt tomt och pittoreskt såhär off-season. Inga brats så långt ögat kunde se, däremot Jan Josefsson av alla människor. Vi åkte färja, satte oss på ett fik, vandrade runt i höststormen. Is that all there is to Marstrand?
Haft Daniel på besök, suttit och pimplat vin från morgon till kväll. Visat honom All about Eve, för alla måste ha sett minst en Bette Davis-film innan de dör. Så är det, bara. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag ser om filmen, men den är underbar. Det är nu man ska ta till sådana klichéer som att den ger någonting nytt vid varje visning. För det gör den.
Varit på säsongspremiär av Poetry Slam. Jag vet inte om det berodde på de tävlande eller den vikarierande slamledaren, men det var en rätt tveksam öppning. Den panerade osten var dock, som alltid, delikat.
Ses på Svenska Mässan!
Suttit och prickat för helgens begivenheter på bokmässan. Jag vet inte alls vad jag ska göra; det är faktiskt första gången på mången år och dag som det är lättare att stryka över de saker jag inte vill ta del av. Alex Shulman och Carolina Gynnings föreläsning, med Adam-fucking-Alsing som moderator låter inte lockande alls. Istället tar jag med mig ett lusläst program, en väl tilltagen budget, samt en lämplig kikare för kulturkändisspotting.
Bilat upp till Marstrand. Har aldrig varit där förut. Det var rätt tomt och pittoreskt såhär off-season. Inga brats så långt ögat kunde se, däremot Jan Josefsson av alla människor. Vi åkte färja, satte oss på ett fik, vandrade runt i höststormen. Is that all there is to Marstrand?
Haft Daniel på besök, suttit och pimplat vin från morgon till kväll. Visat honom All about Eve, för alla måste ha sett minst en Bette Davis-film innan de dör. Så är det, bara. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag ser om filmen, men den är underbar. Det är nu man ska ta till sådana klichéer som att den ger någonting nytt vid varje visning. För det gör den.
Varit på säsongspremiär av Poetry Slam. Jag vet inte om det berodde på de tävlande eller den vikarierande slamledaren, men det var en rätt tveksam öppning. Den panerade osten var dock, som alltid, delikat.
Ses på Svenska Mässan!
School is in at last!
Varje år skickar jag in mina ansökningspapper till VHS. Jag tror inte på allvar att jag kommer sluta jobbet och gå tillbaka till skolbänken, men jag lockas ändå av tanken. Jag har fortfarande nöjligheterna kvar, och jag inbillar mig själv att jag fortfarande skulle klarar av att leva riktigt studentliv med allt var det innebär- att leva på 7000 kronor i månaden. Att tillbringa femtio procent av min vakna tid på ett stammisfik. Att tillbringa resten av min vakna tid framför natteve, med böckerna uppslagna men relativt olästa framför mig.
Det finns så mycket jag vill läsa som jag aldrig pluggat: latin! Det finns ännu mer jag har läst, men vill läsa ännu mer av: psykologi, filmvetenskap, genuskunskap, lingvistik. Ibland får jag till och med ryck och föreställer mig att jag ska läsa någonting som egentligen inte alls är min kopp te: matematik!
Jag vill läsa! Jag vill veta mer! Jag vill utmana mig själv, göra tentor och inlämningsuppgifter; jag vill sitta på seminarium och ordbajsa med kurskamrater. Jag vill rulla med ögonen när någon säger någonting fullständigt idiotiskt, och jag vill återbilda min gamla studiegrupp och sitta uppe hela nätterna och råplugga med kaffe och druvsocker som energireserver.
Nu jobbar jag. Och visst, jag läser böcker, lär mig nya saker, bedriver självstudier så gott jag kan. Men det blir ändå aldrig samma sak. Jag behöver tentorna, utmaningarna och inlämningsuppgifterna. Ja, aldrig samma sak förutom en gång per år, då vi har fortbildningsvecka under hösten. I år har jag varit lika oäventyrlig som vanligt, och valt typsikt Brewsterska kurser som "Genusvetenskap" och "Sex på film". Men det känns ändå spännande och nytt. Det riktigt kryper i mina fingrar när jag vet att nu i oktober kommer jag återigen få chansen att sätta mig längst bak i lektionssalen, tissla och tassla med bänkkamraten och skriva ner små citat ur veckans favoritlåtar i marginalen av pappret framför mig. Ah, bliss!
Det finns så mycket jag vill läsa som jag aldrig pluggat: latin! Det finns ännu mer jag har läst, men vill läsa ännu mer av: psykologi, filmvetenskap, genuskunskap, lingvistik. Ibland får jag till och med ryck och föreställer mig att jag ska läsa någonting som egentligen inte alls är min kopp te: matematik!
Jag vill läsa! Jag vill veta mer! Jag vill utmana mig själv, göra tentor och inlämningsuppgifter; jag vill sitta på seminarium och ordbajsa med kurskamrater. Jag vill rulla med ögonen när någon säger någonting fullständigt idiotiskt, och jag vill återbilda min gamla studiegrupp och sitta uppe hela nätterna och råplugga med kaffe och druvsocker som energireserver.
Nu jobbar jag. Och visst, jag läser böcker, lär mig nya saker, bedriver självstudier så gott jag kan. Men det blir ändå aldrig samma sak. Jag behöver tentorna, utmaningarna och inlämningsuppgifterna. Ja, aldrig samma sak förutom en gång per år, då vi har fortbildningsvecka under hösten. I år har jag varit lika oäventyrlig som vanligt, och valt typsikt Brewsterska kurser som "Genusvetenskap" och "Sex på film". Men det känns ändå spännande och nytt. Det riktigt kryper i mina fingrar när jag vet att nu i oktober kommer jag återigen få chansen att sätta mig längst bak i lektionssalen, tissla och tassla med bänkkamraten och skriva ner små citat ur veckans favoritlåtar i marginalen av pappret framför mig. Ah, bliss!
The Circle Game
Nej, jag vill inte se ditt akvarium eller din trädgårdsodling. Jag vill inte bli biten av din vampyr, zombie eller din varulv. Jag är inte intresserad av vilken Disneyfigur du anser dig vara mest lik, eller vem du är i Desperate Housewives. Jag kunde inte bry mig mindre. Det är inte det min nuvarande Facebook-fascination går ut på- nej det är istället min vänstra hjärnhalva (eller är det den högra?) som haft en mindre julafton den senaste veckan. Jag ritar grafer, tabeller och gör om min vänskapskrets till små cirklar med skojiga applikationer.
Äntligen kan jag gruppera, katalogisera och sortera mina vänner. Att jag sedan inte riktigt förstår är en annan femma. Är det någon som kan förklara ovanstående bild? Att den ska illustrera sambandet mellan några av mina kontakter är jag med på, men vad tusan betyder färgerna, exempelvis? Någon som har med sitt namn kanske kan förklara? Hallå? Någon?
Äntligen kan jag gruppera, katalogisera och sortera mina vänner. Att jag sedan inte riktigt förstår är en annan femma. Är det någon som kan förklara ovanstående bild? Att den ska illustrera sambandet mellan några av mina kontakter är jag med på, men vad tusan betyder färgerna, exempelvis? Någon som har med sitt namn kanske kan förklara? Hallå? Någon?
The talk is too loud, and the walls are much too thin
Inatt grälade mina grannar och något som lät misstänkt likt porslin slängdes i golvet. Ikväll har de istället spelat Whigfield's Saturday Night och I like to move it- move it på högsta volym. Jag vet inte om det är ett tecken på att allt är okej eller att förhållandet är i en djup kris. Själv försöker jag titta på fyrtiotalsmelodrama och dränka de pumpande basgångarna, men det går inte speciellt bra.